Borgarbeväpning
Från Rilpedia
Borgarbeväpning var trupper bildade av städers borgerskap. De förekom främst under medeltiden, men fortlevde till tidigt 1900-tal på enstaka platser i Europa.
De första tillstymmelserna till en ordnad borgarbeväpning har man att söka i de italienska städerna under deras oupphörliga strider med kejsarna under 1000-talet och 1100-talet. Alla borgare därstädes var skyldiga till krigstjänst inom staden och stod under befäl av stadsföreståndaren (podestà) eller en folkkapten (capitano del popolo). När städerna blev rika, tröttnade borgarna snart på krigstjänsten och lejde trupper.
Något senare än i de italienska städerna uppblomstrade borgarbeväpningar i de tyska, bland vilka särskilt Hansans förtjänar att omnämnas. Borgarna, som var förträffligt beväpnade och väl övade, i synnerhet i armborstskjutning, slöt sig samman i gillen, stod under rådsherrarnas befäl och under borgmästarens överbefäl. Dessa borgarbeväpningar blev av stor betydelse, och kungar var ofta måna om deras bistånd. Det var också i städerna som artilleriet först kom till användning. Borgarbeväpningarna fortlevde in i nyare tiden och anlitades vid städernas försvar (till exempel vid Magdeburgs 1631). Sedermera avtog deras betydelse alltmer, och de användes endast vid viktiga tillfällen till att upprätthålla ordning inom staden. I denna egenskap fanns de i många städer ännu vid 1900-talets början.
Sverige
Vad Stockholms borgerskap vidkommer skötte det sannolikt bevakningen i och deltog i försvaret av sin stad långt innan dess skyldigheter bestämdes genom en förordning av 1650. Gustav III utgav noggranna bestämmelser angående borgarbeväpningen, som fick namn av "Stockholms borgerskaps militärkårer" och stod i rang näst efter kungens liv- och hustrupper. Varje borgare skulle låta inskriva sig däri. Kårerna bestod av 5 bataljoner med 4 skvadroner till häst och 19 kompanier till fots. De upphörde så småningom att finnas till.
Norge
I Norge fanns borgarbeväpning i de flesta städer ända till 1881, men blev då avskaffad.
Se även
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
