Germaine de Staël
Från Rilpedia
Germaine de Staël (Madame de Staël), född 22 april 1766, död 14 juli 1817, fransk författare, dotter till den schweiziske bankiren och franske finansministern Jacques Necker.
Germaine de Staël, som från 1786 var gift med den svenske ambassadören Eric Magnus Staël von Holstein (död 1802), höll under revolutionens dagar välbesökt litterär salong med framträdande gäster som markis La Fayette m.fl., och hon kallades därför ofta Reine de Paris ("Paris drottning"). Liksom sin far var hon anhängare av revolutionens progressiva ideal, något som inte minst kom till uttryck i de egna verken, som i till exempel Delphine, där hon förtäckt angrep den kyrkliga vigseln och äktenskapets oupplöslighet samt i den erotiska romanen Corinne. Hon skrev även ett märkligt verk om den tyska nationen, De l'Allemagne.
1810 hamnade hon i konflikt med Napoleon och tvingades i landsflykt, först till Ryssland, och senare via Sverige till Storbritannien. Under året i Stockholm 1812-1813 bländade hon den lilla litterära kretsen med sin vältalighet, något som till och med överväldigade den annars inte särskilt talträngde kronprinsen Karl Johan alias Jean Baptiste Bernadotte (och med vilken hon bland annat diskuterade hans utsikter att bli kung av Frankrike). Hon saknade nämligen – som Alf Henrikson påpekar i sin S - en uppslagsbok (1994) – "enligt alla samtida källor förmågan att lyssna".[1]
Referens
- ↑ Alf Henrikson, S - en uppslagsbok, Stockholm 1994, s 212
