Förtal
Från Rilpedia
 |
Denna text är skriven ur ett svenskt perspektiv och bör kompletteras utifrån ett globalt perspektiv. Wikipedia är ett globalt uppslagsverk. Utveckla eller komplettera gärna texten med ett globalt perspektiv. Se även diskussionssidan. |
 |
Förtal är ett brott som innebär att sprida uppgifter om någon i syfte att utsätta honom eller henne för andras missaktning.
Innehåll |
Sverige
Brottsbalkens bestämmelser
Bestämmelser om ärekränkning – brotten förtal och förolämpning – finns i 5 kap. brottsbalken.
Med förtal avses att utpeka någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämna uppgifter som är ägnade att utsätta denne för andras missaktning. Den som lämnat uppgiften ska inte dömas till ansvar om han var skyldig att uttala sig eller det annars med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna uppgifter i saken. En ytterligare förutsättning är emellertid att han visar att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den.
Straffet för brott av normalgraden är böter. Om brottet är att anse som grovt ska det rubriceras som grovt förtal. Påföljden kan då bestämmas till böter eller fängelse i högst två år. Vid bedömandet av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om uppgiften genom sitt innehåll eller den spridning den fått eller på annat sätt var ägnad att medföra allvarlig skada.[1]
Förtal får normalt inte åtalas av någon annan än den drabbade (målsäganden). Om brottet riktar sig mot någon som är under 18 år eller om målsäganden i annat fall anger brottet till åtal, får åklagaren väcka åtal om detta av särskilda skäl anses påkallat från allmän synpunkt.[2]
Att innehållet i en dom är offentligt hindrar inte att det, under vissa omständigheter, kan vara förtal att ge spridning åt uppgifter som finns där.
Förtal i massmedia
Förtal som begås genom tryckt skrift är tryckfrihetsbrott enligt tryckfrihetsförordningen.[3] Förtal ska vidare anses som yttrandefrihetsbrott enligt yttrandefrihetsgrundlagen, om gärningen begås i ett radioprogram eller en teknisk upptagning.[4] Vad som i yttrandefrihetsgrundlagen sägs om radioprogram gäller förutom program i ljudradio också program i television och innehållet i vissa andra överföringar av ljud, bild eller text som sker med hjälp av elektromagnetiska vågor.[5]
En omdiskuterad fråga är i vilken utsträckning det kan vara förtal att publicera namn och andra personuppgifter när det gäller misstänkta eller dömda brottslingar. Företrädare för media har i vissa fall, när kritik har riktats mot namnpubliceringar, hänvisat till att det varit försvarligt med hänsyn till omständigheterna att lämna uppgiften. I modern tid har svenska tidningar och andra medier varit återhållsamma med namnpubliceringar. Någon utvecklad rättspraxis finns inte i frågan.
