Musslor

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

?Musslor
Musslor (Mytilus) på stranden
Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djurriket Animalia
Stam:	Blötdjur Mollusca
Klass:	Musslor Bivalvia
Vetenskapligt namn
§Bivalvia
Underklasser och ordningar
Anomalosdesmata Pholadomyoida Heterodonta †Cycloconchidae Hippuritoida †Lyrodesmatidae Myoida †Redoniidae Veneroida Paleoheterodonta Trigonioida Unionoida Protobranchia Nuculoida †Praecardioida Solemyoida Pteriomorphia Arcoida Mytiloida Ostreoida Pterioida
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Musslor (Bivalvia) är en klass i djurstammen blötdjur och tillhör därmed också treskiktsdjuren.

Förekommande

Djurklassen förekommer bara i vattnet men där över hela världen. Musslor fanns redan för 560 miljoner år sedan.

Bakgrund

Det finns en stor mängd skilda arter musslor, men bara ett fåtal kan producera pärlor. Musslan består av ett hårt yttre skal, ett inre skal med fint skimmer, en mantelvävnad och en mjukdel. I ytterdelen av mantelvävnaden produceras ett pärlsekret som vi kallar pärlsubstans. Det inre skalet blir kraftigare ju äldre musslan blir. Detta sker för att musslan skall kunna försvara sig mot andra marina djur. Mantelvävnaden är det väsentliga för att äkta och odlade pärlor ska kunna uppstå.

Utseende och anatomi

Musslor är bilateralt symmetriska och saknar särskilt huvud. Musslor har ett tvådelat kalkskal som skyddar deras kropp mer eller mindre bra. Skalets halvor är på ryggsidan rörligt förenade med varandra. Skalet sluts genom särskilda muskler som går tvärs genom musslans kropp från skal till skal. Det öppnas passivt genom ett elastiskt band som utgör skalens förening på ryggsidan. När de förut nämnda musklerna avspänns, öppnas skalen under inflytande av bandet. Ofta är de skalkanter som gränsar till bandet försedda med utskott som griper in mellan varandra.

Innanför skalet ligger två mantelflikar som fullständigt omger hela djuret. Hos många musslor sammanväxer de undre mantelkanterna med varandra, så att endast en springa lämnas för att sträcka ut foten. För att få tillräckligt med syre har musslor gälar. De ligger mellan mantelflikarna och bildar vanligen två blad på varje sida av kroppen. Foten är hos flera arter sammantryckt och tjänar som ställflyttningsorgan, varmed musslan långsamt kan krypa omkring. Hos andra är den böjd och i detta fall kan djuret kasta sig fram genom fotens rörelser. Det finns också arter där foten är förkrympt eller saknas, till exempel hos ostronen.

Nervsystemet utgörs av tre ganglier som är skilda långt från varandra. Endast hos få musslor finns punktformiga ögon. Dessa ligger vanligen i mantelkanten och finns i stort antal. Som känselorgan tjänstgör dels hudflikar vid munnen, dels tentakellika utskott i mantelkanten. Ibland bildas av en körtel på foten en del hornartade trådar, byssus, genom vilka djuret fäster sig vid föremål i vattnet.

Levnadssätt

De flesta musslor är skildkönade och utvecklas oftast genom förvandling. Födan består mest av plankton som sugs in. Larven har, liksom hos snäckor, ett segel besatt med cilier, som tjänstgör som rörelseorgan. Som vuxna djur sitter de huvudsakligen fast på klippor, stenar eller på havsbotten. Vissa arter kan förflytta sig genom att blixtsnabbt pressa ihop skalen varvid vattnet i musslan trycks ut i en stråle som ger en reaktionskraft.

Sötvattensmusslor

I Sverige finns 32 arter av sötvattenslevande musslor, de flesta tillhör gruppen klot- och ärtmusslor (Sphaerium) som är mycket små. 8 arter är större och brukar godtyckligt refereras till som Stormusslor av praktiska skäl, men de är inte nära släktingar. Gruppen är således en sk. polyfyletisk grupp.

Flat dammussla från Fyrisån

Flodpärlmusslor från Västernorrland

Familjer och arter i urval

• Flodpärlmusslor (Margaritiferidae)
  • Flodpärlmussla (Margaritifera margaritifera)
• Målarmusslor (Unionidae)
  • Äkta målarmussla (Unio pictorum)
  • Spetsig målarmussla (Unio tumidus)
  • Tjockskalig målarmussla (Unio crassus)
• Dammusslor (Anodonta)
  • Allmän dammussla (Anodonta anatina)
  • Större dammussla (Anodonta cygnea)
  • Flat dammussla (Pseudanodonta complanata)
• Klotmusslor (Sphaeriidae)
  • Allmän klotmussla (Sphaerium corneum)
  • Mindre klotmussla (Sphaerium nucleus)
  • Nordlig klotmussla (Sphaerium nitidum)
  • Huvmussla (Musculium lacustre)
  • Stor ärtmussla (Pisidium amnicum)
  • Östlig ärtmussla (Pisidium dilatatum)
  • Allmän ärtmussla (Pisidium casertanum)
  • Kärrärtmussla (Pisidium personatum)
  • Bukig ärtmussla (Pisidium globulare)
  • Trubbig ärtmussla (Pisidium obtusale)
  • Lappländsk ärtmussla (Pisidium hinzi)
  • Flodärtmussla (Pisidium henslowianum)
  • Trekantig ärtmussla (Pisidium supinum)
  • Rund ärtmussla (Pisidium lilljeborgi)
  • Nordlig ärtmussla (Pisidium waldeni)
  • Glatt ärtmussla (Pisidium hibernicum)
  • Glänsande ärtmussla (Pisidium nitidum)
  • Platt ärtmussla (Pisidium pseudosphaerium)
  • Kantig ärtmussla (Pisidium milium )
  • Sned ärtmussla (Pisidium subtruncatum)
  • Bäckärtmussla (Pisidium pulchellum)
  • Sjöärtmussla (Pisidium conventus)
  • Dvärgärtmussla (Pisidium tenuilineatum)
  • Mindre ärtmussla (Pisidium moitessierianum)
• Vandrarmusslor (Dreissenidae)
  • Vandrarmussla (Dreissena polymorpha)

Musslor som föda

De är en viktig näringskälla för havsfåglar, utter och större kräftdjur, främst krabba. Musslor ingår även i många av människans maträtter.

Källor och externa länkar

Naturhistoriska riksmuseets Stormusselnyckel

• Wikimedia Commons har media som rör Musslor
  Bilder & media

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).