Fe (väsen)
Från Rilpedia
Fe (ytterst av medeltidslatinets fata, 'ödesgudinna') är ett särskilt i romanska folksagor förekommande övernaturligt kvinnligt väsen. Från romanska länder har de importerats till Storbritannien, där de främst förekommer i konstsagor. De bor ibland i ett mer eller mindre utomvärldsligt rike ofta kallat Faerie eller Faerieland, som till sitt ursprung är besläktat med síd eller sídhe i den keltiska mytologin. I brittisk folktro har de, såsom fairies, identifierats med diverse inhemska väsen, bland annat med alver (engelska elves). Detta eftersom begreppet fairy i äldre engelsk folkloristik används på samma vis som svenskans "väsen", och alltså också kan användas för att beskriva varelser i utombrittisk eller rent av utomeuropeisk folklore. I folketymologi har man tänkt sig ordet som en förkortning av the fair folk eller dylikt; fair har emellertid samma germanska ursprung som svenskans "fager".
På svenska översätts orden (fée, fairy, osv.) ibland som älva; det finns dock ingen direkt historisk koppling mellan älvor och feer, utan det har att göra med en sammanblandning mellan älvor och alver, och den ovan nämnda sammanblandningen mellan alver och feer.
Berömda feer
- Tandfen, som byter ut barns tappade mjölktänder mot mynt.
- Tingeling i Peter Pan.
- Den gröna fen (la fée verte), smeknamn och personifikation av Absint.
- Den blå fen i Pinocchio.
- Den onda och de goda feerna i Törnrosa.
- Morgan le Fay i Artursagan. Se även Fata morgana.
- Oberon och Titania i Shakespeares En midsommarnattsdröm.
- Gloriana, titelperson i The Faerie Queene, en episk dikt av Edmund Spenser.
- Feerna i The Legend of Zelda (på japanska kallade yōsei, 妖精, 'förtrollande andar' eller 'magiväsen').
