Ultramarin

Från Rilpedia

Version från den 11 april 2009 kl. 18.15 av NERIUM (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Ultramarin
Natural ultramarine pigment.jpg
Naturlig ultramarin
— Färgkoordinater —
HTML-färgnamn -
RGB hexadecimalt #120a8f
RGBB (r, g, b) (18, 10, 143)
CMYKH (c, m, y, k) (100, 90, 4, 1)
Syntetisk ultramarin

Ultramarin är ett klart blått färgpigment samt namnet på den färg som färgpigmentet ger. Det förekommer också att namnet används om violetta och gröna färgnyanser. Från 1400-talet användes pulvriserad och slammad lapis lazuli som en mycket dyrbar och varaktig blå målarfärg under namnet ultramarin. Namnet ultramarin betyder "bortom havet" och havet som avses sägs vara det Kaspiska havet.

Sedan man lärt sig att tillverka detta mineral, är all ultramarin i handeln en konstprodukt, syntetisk ultramarin. Syntetisk ultramarin framställdes i liten skala först av Gmelin år 1822, och den första ultramarinfabriken anlades 1834 av Leverkus i Wermelskirchen. I början av 1900-talet var Nürnberg den viktigaste produktionsorten. Råämnena för tillverkningen är ren porslinslera, glaubersalt och kol. De fint pulvriserade och noga blandade ingredienserna glödgas, varefter massan pulveriseras och urtvättas. Man får då ett grönt pulver, kallat grönt ultramarin, som blandas med svavel och glödgas med lufttillträde, varvid massan antar en intensiv och ren blå färg. Efter avsvalning pulveriseras, tvättas och slammas produkten. Büchner har förenklat tillverkningen genom att tillsätta soda, svavel och kiselsyra. Då erhåller man blått ultramarin direkt, genom en enda bränning. Denna metod användes vid flertalet klassiska ultramarinfabriker.

Ultramarin är ett svavelinnehållande natriumsilikat med den ungefärliga sammansättning Na8-10Al6Si6O24S2-4. Ultramarin är ett himmelsblått, i vatten olösligt pulver, som är fullständigt ljus- och tvättäkta, inte angrips av alkalier, men förstörs av syror eller surt reagerande salter, varvid svavelväte utvecklas. Ultramarin berett med kiselsyra angrips mindre av sura vätskor. Ultramarin användes i början av 1900-talet till tapet- och tygtryck och till blåning av till exempel vävnader, pappersmassa, stearinmassa och socker.

Källor

Small Sketch of Owl.png Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Ultramarin, 1892.

Se även

Externa länkar

Personliga verktyg