Från Rilpedia

Uppenbarelse, inom flera religioner benämning på alternativ kunskapsgrund vid sidan om empirisk och rationalistisk kunskap, med gudomligt eller andligt ursprung.

Med Uppenbarad kunskap avses att Gud, andar eller förfäder på något sätt kan meddela sig med människor, och på så sätt förmedla kunskap. I monoteistiska religioner, där en gud är avsändaren, är den uppenbarade kunskapen säker kunskap, med reservation för att människorna som förmedlar den hört fel, missuppfattar eller förfalskar budskapet.

Innehåll 1 Biblisk uppenbarelse 1.1 Allmän uppenbarelse 1.2 Särskild uppenbarelse 1.2.1 1. Synlig gestalt (teofani) 1.2.2 2. Mirakler 1.2.3 3. Direktkommunikation 2 Uppenbarelse i naturreligionerna 2.1 Se även

Biblisk uppenbarelse

I den Judisk-kristna Bibeln utgör uppenbarelse från Gud en säker kunskap som inte kan erhållas på annat sätt. Man kan likna det vid hur en förälder, som vet mer, ger upplysningar åt ett barn, som i brist på förutsättningar och erfarenhet, inte kan skaffa sig viss kunskap på egen hand. Ingen ny kunskap förmedlas genom uppenbarelse efter Jesus och apostlarna. Den Helige Ande hjälper dock fortsättningsvis med att påminna om samt förstå betydelsen av tidigare uppenbarad kunskap (ur Bibeln).

Inom judendom, islam och andra religioner med profeter, sägs profeterna förmedla en uppenbarelse från Gud. Profetens uppenbarelser från Gud kan ske på olika sätt.

Allmän uppenbarelse

Allmän uppenbarelse innebär inom kristendomen att Gud har uppenbarat sig i naturen. Det heter "allmän" på grund av att alla människor kan se och förväntas förstå grundläggande skapelseordningar genom att leva i Guds skapelse.

Genom att uppfatta och förstå en naturlig ordning i skapelsen kan en människa enligt Bibeln inte uppnå frälsning. Däremot hävdar Paulus i Romarbrevet (1:19,20) att brott mot den insikt alla på ett naturligt sätt kan ha om skapelseordningen är tillräckligt för att människan skall kunna dömas efter denna insikt. Rom 1:19, 20: "Vad man kan känna om Gud är nämligen uppenbart bland dem;... har ända ifrån världens skapelse varit synliga, i det att de kunna förstås genom hans verk. Så äro de då utan ursäkt".

Se även Allmän uppenbarelse

Särskild uppenbarelse

1. Synlig gestalt (teofani)

2. Mirakler

Mirakler kan uppenbara Guds närvaro i ett skeende. Mirakler kan delas in i två huvudkategorier:

1. Naturlagar som intensifieras (ex Noa flod)
2. Naturliga skeenden uteslutna

Endast mirakler som uppträder tillsammans med en Biblisk lärosats kan ha gudomligt ursprung. En Biblisk lärosats kan bekräfta ett mirakel. Men ett isolerade mirakler, utan klart samband med en lärosats, kan inte bekräfta ett lärosystem. Detta förhållande motiveras av att även Satan anses kunna utföra mirakler, se t ex: Matt 7:22, 23:

22: Många skola på 'den dagen' säga till mig: 'Herre, Herre, hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar?' 23: Men då skall jag betyga för dem: 'Jag har aldrig känt eder; gån bort ifrån mig, I ogärningsmän.'

Mirakler förekommer i Bibeln i fyra olika former:

1. Underverk
2. Makt (Guds)
3. Verk (fördelaktiga händelser)
4. Tecken (för autenticering budskap från Gud)

3. Direktkommunikation

1. Ansikte-mot-ansikte / mun-mot-mun
2. Ljudlig röst
3. Lottkastning
4. Urim och Tummim
5. Drömmar
6. Syner, inre upplysning - 1 Mos 15:1, Dan 2:19, Amos 7:7, 8, 1 Pet 1:11

Uppenbarelse i naturreligionerna

I naturreligionen, var det som regel stammens eller gruppens shaman som uppenbarade den högsta viljan (när skall man jaga, naturens variationer, tid för ceremonier, offer etc.). Shamanen var, under själva uppenbarelsen, i någon form av trans, av kortare eller längre varighet.

Inom religioner med en helig skrift är denna vanligtvis den huvudsaklinga förmedlaren av uppenbarelse.

Se även

• Bibelsyn
• Guds ord
• Allmän uppenbarelse
• Profetia
• Progressiv uppenbarelse