Georg Bogislaus Staël von Holstein
Från Rilpedia
Georg Bogislaus Staël von Holstein (född 6 december 1685, död 6 december 1763) var en svensk friherre och militär.
Innehåll |
Biografi
Uppväxt och tidig karriär
George Bogislaus Staël von Holstein föddes den 6 december 1685 som son till överstelöjtnant Johan Staël von Holstein och Helena Julia van der Pahlen. Han började sin militära karriär den 20 februari 1700 som volontär vid livgardet Staël befordrades till sergeant vid artilleriet 1701 och kornett vid Otto Vellingks ingermansländska dragonregemente i Livland och deltog i kriget i Östersjöprovinserna mot ryssarna. Staël utnämndes 1702 till löjtnant och 1703 befordrades han till kapten vid Adam De la Gardies värvade infanteriregemente i Livland. Regementet sattes i krig 1704 för att befria det av Ryssland belägrade Narva. I april beordrades han att med sitt regementes grenadjärskompani bryta igenom den ryska belägringen vid Narva.[1]
Fångenskap i Ryssland
Den svenska operationen misslyckades och Staël von Holstein blev 1704 tillfångatagen i och skickad till fångläger i Sibirien och senare till Moskva. Under vistelsen där gifte han sig 1710 med grevinnan Ingeborg Christina Horn af Rantzien, som var dotter till riksrådet och generalfälttygmästaren Henning Rudolf Horn av Rantzien, vilken med hela döttrar tillfångatagits av ryssarna.[1]
För att försöka få sig och sin familj utväxlade sökte och fick Staël tsar Peters tillåtelse att åka till Stockholm. Staël von Holstein lyckades 1711 bli utväxlad mot en rysk officer, men hans hustru, systrar och svärfar tilläts inte få följa med utan blev kvar i Ryssland. Kung Carl XII skrev därefter till sitt råd om Horns ranconering men misslyckades få dem utväxlade till Sverige. Staël von Holstein återvände till Sverige och skickades 1711 med brev och depescher till Karl XII i Bender där han utnämndes till major vid Skaraborgs regemente.[2]
Hjälte vid Nya Elfsborgs Fästning
Våren 1712 återvände han med en kunglig skrivelser till regeringen. Under det följande åren arbetade han med regementets nyrekrytering. Han blev efter att ha varit med om att ha räddat det hotade Nya Elfsborgs fästning utnämnd till major vid Skaraborgs regemente.
1713 blev Staël befordrad till överstelöjtnant och följde 1715 med på regementets nedmarsch till Skåne. Några år senare 1717 utnämndes han till överste och ledde följande år regementet under fälttåget mot Norge och belägringen av Fredriksten. Staël förlades 1719 med en bataljon på Hisingen och deltog i juli i försvaret av Nya Elfsborg. Han lyckades att gruppera batteriplatsen med kanoner genom att bland annat övertyga nitiska och kritiska förrådsansvariga att på egen bekostnad få kvittera ut kanoner från förrådet i Göteborg. Han förde ett kanonbatteri över Göta älv som besköt Tordensjolds eskader från Arendal. [2]
1720 tog Staël avsked ur den svenska hären och tjänade under några år hertigen Carl Fredrik av Holstein som generalmajor och chef för dennes livgarde. 1722 planerade Staël von Holstein att gifta sig med Sofia Elisabet Riddercrantz. Bröllopet blev dock inställt eftersom den första frun Ingeborg återvände ifrån Ryssland där hon suttit fänglad. Staël blev 1731 friherre och introducerades samma år vid Riddarhuset som friherreliga ätten Staël von Holstein nr 204.[3] [4]
1733 blev Staël överste och kommendant på Kalmar slott. Ett år senare 1734 blev han landshövding i Kalmar län. [1] 1737 grundade Stael textilfabriken Calmar Vapen [5]. Staël von Holstein grundade 1741 tillsammans med landshövdingen Koskull Kosta glasbruk (som namngavs efter begynnelsebokstäverna i deras efternamn) och köpte senare det halländska storgodset Vapnö, vilket ännu är kvar i släkten.[6].
Staël utnämndes senare till generalmajor. Han var 1742 en av ledarna för mössornas sekreta utskott. 1743 skickades Staël till prins Adolf Fredrik som då vistades i Hamburg för att meddela honom att han utsetts till Sveriges konung.[7]
1743 blev Staël von Holstein även befordrad till generallöjtnant och kommendant. Han blev även serafimerriddare och 1754 landshövding och överkommendant i Malmöhus län en post som han innehade fram till sin död.1757 utnämndes Staël till fältmarskalk. 1761 när hans första fru dog gifte Staël om sig med Sofia Elisabeth Ridderschantz. Han var gift med henne fram till sin död i Malmö den 6 december 1763. Eftersom Georg Bogislaus Staël von Holsteins dotter Anna Helena Juliana dog vid 5 års ålder dog den friherrliga eätten 204 ut. [1]
Idag finns i Sverige den adliga ätten Staël von Holstein nr 834 samt den friherrliga ätten Staël von Holstein nr 155.
Källor
- ↑ 1,0 1,1 1,2 1,3 Elgenstierna, Gustaf: "Den introducerade adelns ättatavlor 7", Stockholms Släktforskarförbund 1998
- ↑ 2,0 2,1 von Möller, Peter och Kallenberg, Anders: "Halländska herrgårdar.", 1871.
- ↑ Matrikel öfwer Swea rikes ridderskap och adel ...1 (1754) s. 185-186
- ↑ Sveriges Adelskalender 2006
- ↑ [1]
- ↑ www.wapno.se
- ↑ "Svensk biografiskt handlexikon"
