Novodevitjijklostret
Från Rilpedia
| Novodevitjiklostreta Världsarv nr 1097 |
|
 |
|
| Land |  Ryssland |
| Geografiskt läge | Koordinater: |
| Typ | Kulturarv |
| Kriterium | i, iv, vi |
| Regionb | Europa och Nordamerika |
|
Inskriptionshistorik |
|
| Inskrivet | 2004 Världsarvskommitténs 28:e möte |
|
a Officiellt namn översatt till svenska |
|
Novodevitjiklostret (ryska: Новоде́вичий монасты́рь, Богоро́дице-Смоле́нский монасты́рь) är troligen det mest kända klostret i Moskva. Dess namn, på svenska Nyjungfruklostret, var uttänkt för att skilja det från Himmelsfärdsklostret, ett äldre jungfrukloster i Moskva Kreml. Till skillnad från andra kloster i Moskva, har det i stort set varit helt intakt sedan 1600-talet. År 2004 blev det ett världsarv.
Innehåll |
Muskovitiska perioden
Novodevitjiklostret grundades 1524 av Storprins Vasili III av Ryssland till minne av erövringen i Smolensk 1514. Det byggdes som en fästning i en av Moskvaflodens krökar och blev en viktig del av huvudstadens södra försvarsbältet, som redan hade ett antal andra kloster. Vid grundadet, gavs klostret 3 000 rubel samt byarna Akhabinevo och Troparevo. Ivan den förskräcklige skulle senare även ge ytterligare byar till klostret.
Klostret var känt att ge många kvinnor från ryska kungafamiljer och bojarklaner, som hade tvingats ta sin tillflykt där, såsom Feodor I:s fru Irina Godunova (hon var där med sin bror Boris Godunov till dess han själv blev härskare), Sophia Alekseyevna (Peter den stores syster), Eudoxia Lopukhina (Peter den stores första fru), och andra. 1610-1611, intogs klostret av en polsk enhet under ledning av Aleksander Gosiewski. När klostret senare befriades, satte tsaren in permanenta vakter (100 Streltsy år 1616, 350 soldater år 1618). Vid slutet av 1600-talet innehade klostret 36 byar i 27 uyezd i Ryssland. 1744, hade klostret 14 489 livegna bönder.
Kejserliga perioden
I mitten på 1600-talet, förflyttade de nunnor från andra kloster i Ukraina och Vitryssland till Novodevitjiklostret. 1721 gavs några äldre nunnor ett hem på klostret. 1724 huserade klostret ett militärsjukhus för soldater och officerare i ryska armén och ett barnhem för flikor. 1763 hade klostret 84 nunnor, 35 lekmannasystrar och 78 sjuka patienter och tjänare. Varje år gav staten 1 500 rubel, 1 300 kvarter bröd samt 680 rubel och 480 kvarter bröd till mer än 250 övergivna barn.
1812 gjorde Napoleons armé ett försök att spränga klostret, men nunnorna lyckades rädda klostret. I Leo Tolstoys Krig och Fred blev Pierre avrättad vid klostermurarna. I en annan av hans romaner, Anna Karenina, träffar Konstantin Lyovin (huvudpersonen) sin framtida fru Kitty som åker skridsko nära klostermurarna. Faktiskt, var jungfrufältet det mest populära skridskostället i 1800-talets Moskva. Tolstoy själv gillade att åka här, när han bodde nära, i distriktet Khamovniki.
1871, donerade Filatyevbröderna pengar till en skola för föräldralösa och av "ickeadligt ursprung". Klostret hade även två fattighus för nunnor och lekmannasystrar. I början av 1900-talet, undersöktes katedralen och restaurerades av arkitekten och bevararen Ivan Mashkov. 1917 var det 51 nunnor och 53 lekmannasystrar i klostret.
Sovjetperioden och därefter
1922 stängde bolsjevikerna klostret (katedralen var det sista som stängde, 1929) och gjorde det till ett Jämställdhetsmuseum. 1926 gjordes detta om till ett historik- och konstmuseum. 1934 blev det en del av Statens historiska museum. De flesta faciliteterna gjordes till bostäder, vilket räddade klostret från att förstöras.
När Josef Stalin 1943 började närma sig Ryskortodoxa kyrkan, sanktonerade han öppnandet av Moskvas teologiska kurser i klostret. Året därpå blev dessa Moskvas teologiska institut. 1945 gav Sovjet tillbaka Himmelsfärdskatedralen till de troende. Biskopsresidenset för stiftet, som omfattar Krutitsy och Kolomna har legat i klostret sedan 1980.
1994 återvände nunnorna till klostret som numera är underställt Metropolitan of Krutitsy and Kolomna. Några av kyrkorna och andra klosterbyggnader hör ännu till Statens historiska museum. 1995, återstartade man verksamheten i klostret på skyddshelgonens dag.
Monument
Den äldsta byggnaden i klostret är det six-pillared katedralen med fem kupoler (picture), tillägnad ikonen Vår fru i Smolensk. Extant dokument daterar dess uppförande till 1524–1525; ännu är dess lofty ground floor, magisterial proportioner, och projecting central gavalar typiska för klosterkatedraler uppförda at the behest of Ivan den förskräcklige. De flesta lärda instämmer i att katedralen återuppbyggdes på 1550- eller 1560-talet; det var omgivet av fyra mindre kapell, i ett arrangement reminiscent of the Annunciation Cathedral i Kreml. Dess freskomålningar är bland de bästa i Moskva.
Katedralen må vara i fokus av byggnaderna i klostret, men det finns många andra kyrkor. De flesta av dem daterar sig från 1680-talet, då klostret genomgick en totalrenovering under överinseende av den dåvarande regenten Sophia Alexeyevna (som, ironiskt nog, skulle bli incarcerated där senare). De blodröda murarna och krontornen, två kyrkor över varsin port, ett refektorium, och bostadskvarter, var samtliga ritade i Muscovitisk barock, antagligen av en viss Peter Potapov. I den gamla katedralen, installerades en ny funt för heligt vatten samt gyllene huggna iconostasis 1685. Dess fyra nivåer innehåller 1500-talsikoner skapade av Boris Godunov; den femte nivån visar ikoner av ledande 1600-talsmålarna, Simeon Ushakov och Fyodor Zubov.
Ett smalt klocktorn, även detta beställt av Sofia, byggdes i sex våningar till en höjd av 72 meter, vilket gjorde den till den högsta byggnaden i 1700-talets Moskva (efter Ivan den stores klocktorn). Dess ljusa oktagonala kolonnad verkar ena alla större element i samlingen till en endra harmonisk enhet.
Referenser
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Novodevitjijklostret
