Ilja Repin
Från Rilpedia
Ilja Jefimovitj Repin, född 5 augusti (enligt Julianska kalendern 24 juli) 1844 i Tjugujev i närheten av Charkov i Ukraina, död 29 september 1930 i Kuokkala, var en rysk konstnär.
Repin var son till en fattig officer av gammal kosacksläkt, började sin konstnärliga verksamhet genom att biträda en helgonmålare i dennes arbete, lyckades så komma till Petersburg och studerade vid akademien där 1865-71, då han med målningen Jairi dotter vann resestipendium. Han fortsatte studierna i Paris och Rom, men anhöll, innan stipendietiden var till ända, att få återvända till Ryssland.
Hemkommen 1873, målade han Båtdragare på Volga, en flock i trasor klädda män, gamla och unga, slöa och utsläpade, som en het sommardag draga en båt upp för floden. Därefter följde andra samtidsskildringar: Rekrytens avsked (1880), Den döende soldatens hemkomst (1883), Kyrklig procession (med en gendarm till häst, som röjer väg för prästerna genom att slå omkring sig i folkmassan med en knutpiska, samma år) och Återkomst från Sibirien (1884).
Ofantligt uppseende väckte den fasansfulla skildringen av Ivan den grymme mördar sin son (1885). Den helige Nikolaus hindrar en avrättning följde 1888. Med bred och robust humor skildrade Repin hur Zaporogiska kosacker avfatta ett grovt svar på en skrivelse från sultanen Muhammed IV. Repin ställde sig med dessa och andra verk i spetsen för den unga konstriktning, som strävade till realistiskt framställningssätt och nationellt lynne. Fastän professor vid akademien, representerade han opposition mot skönmåleri och formalism. Han blev ungdomens hövding och konstlivets medelpunkt. Han målade fortfarande friska folklivsbilder, bl. a. Afton i Lill-Ryssland (en kvinna dansar i en stuga, full av bönder och spelmän), utförde teckningar till arbeten av Gogol, Tolstoj m. fl. och många karaktärsfulla och levande porträtt: Pisemskij, Garsjin, V. Stassov, Liszt, Rubinstein, Tolstoj (många olika, bland dem Tolstoj vid plogen).
Under 1890-talet frambröt nya riktningar och nya krafter i det ryska måleriet, i början av det nya århundradet följda af åter nya. I bredd med den stridslystna och radikala modernism, som då intog högsätet, bleknade Repins realism, och han själv sopades undan. De sista åren bodda han mest på sin villa vid Kuokkola (nuvarande Repino) vid Finska viken. Bland hans arbeten från de sista åren märkas Den store hövdingen (Peter I till häst med trupperna som bakgrund, utst. 1910), Ett sammanträde i riksrådet (stor representationsbild) m. fl.
Repin är representerad i Alexander III-museet i Petersburg (kosacktavlan, Tolstoj m. m.) och framför allt i Tretjakovgalleriet i Moskva. På Stockholmsutställningen 1897 förekommo Båtdragarna, Rekrytens avsked och en replik av kosacktavlan. Han blev samma år ledamot av Akademin för de fria konsterna. Repin utgav sina levnadsminnen 1901.
Då Finland blev självständigt efter ryska revolutionen valde Repin att stanna kvar i Kuokkala som då tillföll Finland och han avböjde flera erbjudanden att återvända till Ryssland med hänvisning till sin höga ålder. Efter sin död fick Repin kultstatuts i Sovjetunionen och betraktades som en föregångare till den officiellt påbjudna socialrealismen.
Efter vinterkriget och fortsättningskriget tillföll Kuokkala Sovietunionen och 1948 fick staden namnet Repino till minne av Repin.
Källor
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Repin, 1904–1926 (Not).
Externa länk(ar)
- Wikimedia Commons har media som rör Ilja Repin
