Tp 91
Från Rilpedia
| Tp 91 | |
|---|---|
| Beskrivning | |
| Typ | Samband, Transport |
| I aktiv tjänst | 1947-1960 |
| Ursprungsmodell | Saab 91 Safir |
| Tillverkare | Saab |
| Data | |
| Längd | 7,8 m |
| Spännvidd | 10,62 m |
| Höjd | 2,19 m |
| Tomvikt | 590 kg |
| Max startvikt | 1 075 kg |
| Motor | de Havilland Gipsy Major 10 |
| Motoreffekt | 147 hk |
| Prestanda | |
| Max hastighet | 250 km/h |
| Lastförmåga | |
| Kapacitet | 2 passagerare |
Tp 91 var Flygvapnets beteckning på de Saab 91A Safir som användes för sambands- och personaltransporter.
Flygvapnet beställde 1946 10 stycken Saab 91A Safir à 39 540 kronor styck, för att användas som sambands- och transportflygplan. Samtidigt beställdes även separat 10 stycken noshjulsskidor för vinterbruk. Första leveransen skedde i februari 1947 då två flygplan anlände till F 8 Barkarby. De flesta flygplanen kom att baseras där, men några kom periodvis att placeras vid F 4 Frösön, F 9 Säve och F 10 Ängelholm.
Försök av Saab med norskbyggda flottörer monterade på första serieflygplanet (SE-AUN) gjordes 1947 på sjön Roxen. Trots omfattande modifiering av stället var man inte nöjda med resultatet. Någon ansökan om civil certifiering gjordes därför aldrig. Trots det plockade man fram samma flottörställ igen 1951 och monterade dem på en av Flygvapnets Tp 91 (91119) från F 9 Säve som skulle deltaga i den Norsk-Svensk-Brittiska Antarktisexpeditionen samma år. Eftersom flygplanet tillfälligt skulle civilregistreras som SE-BTY, var man tvungna att söka dispens och inhämta ett tidsbegränsat tillstånd från Luftfartsverket. Prov med samma ställ gjordes ett par år senare på en tredje Safir, då en Sk 50B (50040).
I maj 1960 togs de fem kvarvarande flygplanen ur tjänst och skrotades. Ett hade redan 1956 försålts till Tyskland. De övriga fyra Tp 91 havererade i Flygvapnets tjänst.
Ingen genuin Tp 91 finns bevarad någonstans. En Saab 91A, SE-AYC (91104), finns magasinerat vid Flygvapenmuseum. Den har dock aldrig tjänstgjort som Tp 91 i Flygvapnet.
