Vireo

Från Rilpedia

Version från den 30 maj 2009 kl. 08.41 av AHA (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Vireo
Vitögd vireo (Vireo Griseus)
Vitögd vireo (Vireo Griseus)
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Fåglar
Aves
Ordning: Tättingar
Passeriformes
Familj: Vireor
Vireonidae
Släkte: Vireo
Vetenskapligt namn
§Vireo
Auktor: Vieillot, 1808
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Vireo är ett släkte med små tättingar som lever i Amerika.

Innehåll

Utbredning och biotop

De flesta arterna lever i Mellanamerika och norra Sydamerika. Tretton arter av Vireo häckar längre norrut, i USA och Kanada och av alla dessa arter är det bara Huttons vireo som inte är flyttfågel. Medlemmar av familjen flyger sällan långa sträckor förutom under flyttningen.[1]. Deras häckningsbiotop utgörs av olika typer av skogsmiljöer, där olika arter föredrar olika habit som trädkronor, undervegetation eller mangroveträsk.[2]

Stannfåglarna förekommer i par eller familjer som försvarar sitt revir hela livet, förutom Huttons vireo som sällar sig till flockar med födosökande individer av olika arter. De flesta flyttfåglarna försvarar vinterreviret mot artfränder. Undantagen är komplexet bestående av rödögd vireo, gulgrön vireo, mustaschvireo och yucatanvireo som övervintrar i små vandringsflockar.[1]

Utseende och läte

De har vanligtvis matt grönfärgad fjäderdräkt (därav namnet, från latinets virere, "att vara grön"), men några är bruna eller grå på ryggen och några har ljust gula underdelar. De liknar grönsångare men med större kroppsstorlek och kraftigare näbb[3], som hos de flesta arter har en väldigt liten böj på spetsen.[1] Benen är kraftiga.[3]

Hos arterna förekommer det två olika typer av fjäderdräkter: De med vingband och gula, eller vita, ögonringar, och de som aknar vingband och har tygelstreck över ögat. Undantaget är chocóvireo som har vingband och tygel.[1]Könen är lika förutom hos svarthuvad vireo, där hjässan är svart på hanen och grå på honan.[1]

Merparten av arternas hanar är ihärdiga sångare. Sången är vanligtvis ganska enkel och monoton medan sången hos exempelvis Chocóvireo (Vireo masteri) är mycket komplexa och välljudande.[1] Lätena inkluderar ofta skällande babbel och jamande.[3]

Föda

Huvudfödan utgörs av insekter och andra leddjur men de äter även frukt.[1]. Ett vanligt exempel är leddjur på sommaren och frukt på vintern.[3] De tar även djur från löv och grenverk och fångar insekter i luften (flugsnappar), och grå vireo tar fem procent av sitt byte från marken.[1]

Häckning

De arter vars häckningsbeteende är kända bygger skålformade bon som hänger från grenverket. Den yttre fasaden utgörs av grova blad och bark eller av mossa, beroende på art. I varje fall binds materialet samman med spindelväv och äggkapslar. Fodringen görs av fint gräs som hänger prydligt i cirklar runt nästet. Hos de flesta arter samarbetar båda könen i arbetet med att bygga boet, men honan fodrar. Hos några arter hjälper dock inte hannen till utan sjunger och roar honan medan hon bygger.[1]

Äggen är vita och alla, förutom hos svarthuvad vireo och dvärgvireo, har glesa fina bruna eller rödbruna prickar på den bredare delen av ägget.[3][1] Tropiska arter lägger två ägg, medan arter i den tempererade zonen lägger fyra eller fem. Ruvningen varar i 11 till 13 dagar, och de unga är fjäderklädda efter ungefär lika lång tid. Båda föräldrarna matar fågelungarna med leddjur och varje flygfärdig fågel matas av en förälder (aldrig båda) i upp till 20 dagar.[1]

Arter i taxonomisk ordning

Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 13 februari 2009.
  1. 1,00 1,01 1,02 1,03 1,04 1,05 1,06 1,07 1,08 1,09 1,10 Salaman, Paul; Barlow, Jon C. (2003). "Vireos". in Christopher Perrins, ed. The Firefly Encyclopedia of Birds. Firefly Books. pp. pp. 478–479. ISBN 1-55297-777-3.
  2. Forshaw & Parkes 1991
  3. 3,0 3,1 3,2 3,3 3,4 Howell, Stephen N. G.; Webb, Sophie (1995). A Guide to the Birds of Mexico and Northern Central America. Oxford University Press. pp. p. 614. ISBN 0-19-854012-4.

Externa länkar

Personliga verktyg
På andra språk