Registrerat partnerskap i Sverige
Från Rilpedia
Registrerat partnerskap var i Sverige möjligheten för att kunna reglera samkönade partnerskap från 1995 till 2009 då äktenskapsbalken ändrades för att bli könsneutral.
Innehåll |
Historia
Den svenska partnerskapslagen infördes den 1 januari 1995. Det registrerade partnerskapet motsvarade äktenskapet med ett fåtal undantag, främst att de personer som vill ingå partnerskap måste ha någon form av anknytning till Sverige och att 18-årsgränsen för att ingå partnerskap är ovillkorlig medan omyndiga däremot i vissa fall kan ingå äktenskap. En mycket viktig skillnad är även att partnerskap enbart kan ingås inför en civil myndighet; religiösa partnerskapsceremonier är inte juridiskt giltiga.
Den 1 februari 2003 gavs registrerade partner rätt att få gemensam vårdnad om barn och att bli adoptivföräldrar. Sedan den 1 juli 2005 har kvinnor som lever i partnerskap också möjlighet att få tillgång till assisterad befruktning. Dessa båda lagändringar har lett till att det numera råder i princip full likställdhet mellan partnerskap och äktenskap.
Riksdagen beslutade den 1 april 2009 att äktenskapsbalken ska ändras så att även två personer av samma kön kan ingå äktenskap. Den särskilda partnerskapslagen upphävdes också. De par som hade ingått registrerat partnerskap före lagens upphävande, den 1 maj 2009, ska dock kunna fortsätta att vara registrerade partner om de vill. De som i stället önskar vara gifta ska ha möjlighet att omvandla sitt registrerade partnerskap till äktenskap genom en anmälan eller genom vigsel.
Beslutet stöddes av sex av riksdagens sju partier. Endast Kristdemokraternas ledamöter röstade nej till förändringarna.
Debatt om den svenska äktenskapslagstiftningen
Svenska kyrkans syn på partnerskap och samkönade äktenskap
Redan 1995 införde Svenska kyrkan möjligheten till en särskild förbön för de par som ingått registrerat partnerskap. Man tog dock avstånd från att göra äktenskapet könsneutralt och betonade att förbönen var en enskild själavårdsakt för paret inte en officiell och offentlig akt.[1]
Både kyrkomötet och biskopsmötet har diskuterat införandet av någon form av vigselakt för homosexuella i Svenska kyrkan. Kyrkomötet 2002 beslutade att anta ett diskussionsunderlag, som avsågs användas runt om i kyrkans församlingar. Vid kyrkomötet 2003 kom dock denna process att avbrytas, då kyrkomötets majoritet fruktade att regeringen avsåg återkalla kyrkans rätt att förrätta juridiskt giltiga vigslar. Man beslöt därför, med stor majoritet men under häftig opposition från minoriteten, att Svenska kyrkan redan före 2006 ska införa en samkönad pargudstjänst (dock ej det samma vigsel till äktenskap). Något exakt datum antogs ej, då beslutsunderlag saknades vid kyrkomötets session i oktober 2004.
Hösten 2005 beslutade kyrkomötet att införa kyrklig välsignelse för homosexuella par som har ingått partnerskap och uppdrog åt kyrkostyrelsen att utarbeta en gudstjänstordning för detta. Efter biskopsmötets bifall antog kyrkostyrelsen Välsignelse över registrerat partnerskap. Försöksordning den 6 december 2006.
Med undantag för några formuleringar i inledningsorden, som knyter äktenskapet till skapelseordningen och barnalstring, och Jesu ord (Matt 19:4-6) om äktenskapet följer gudstjänstordningen i stort settSvenska kyrkans ordning för vigsel.
En del präster och lekmän i Svenska kyrkan har ifrågasatt den bibliska grunden för samkönade parrelationer. Efter kyrkomötets beslut 2006 undertecknade 864 präster det så kallade äktenskapsuppropet, där de och flera frikyrkliga kristna företrädare på telogisk grund tog avstånd från samkönade äktenskap. Flera av de svenskkyrkliga prästerna var dock pensionerade och alltså inte längre i aktiv tjänst som präster inom Svenska Kyrkan.
En undersökning gjord av 2003 Kyrkans Tidning visade att antalet församlingsaktiva präster inom Svenska Kyrkan som kunde tänka sig att själva viga samkönade par var i majoritet. 45% av landets församlingsaktiva präster sade sig hösten 2003 vilja förätta såna vigslar i de flesta fall, 11% i vissa fall och endast 38% sade sig inte vilja förrätta samkönade vigslar alls.
Kyrkomötets beslut 2006 om välsignelse för samkönade par ledde till att den rysk-ortodoxa kyrkan avbröt alla bilaterala förbindelser med Svenska kyrkan, och att den engelska kyrkans ekumeniska kommitté konstaterade beslutets negativa konsekvenser på det svensk-anglikanska samarbetet.
Svenska kyrkan sade i mars 2007 ja till att låta samkönade par vigas i kyrkan på samma villkor som heterosexuella. Man uttalade däremot att man ville att begreppet äktenskap skulle vara förbehållet särkönade par. [2] I januari 2009 beslutade dock kyrkostyrelsen att begreppet äktenskap ska kvarstå i en ny neutral vigselritual för både samkönade och särkönade par.[3]
Referenser
- ↑ <Kyrkan och homosexualiteten (SKU 1994:8) och Brevet "Kyrkans syn på äktenskap och partnerskap" från Biskopsmötet1994>
- ↑ Ja till homovigslar i Svenska Kyrkan, Svenska Dagbladet 2007-03-16 http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1072043.svd
- ↑ "Äktenskap" kvar i vigselritual, Dagen 2009-01-13 http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=161764
