Översättning av Sagan om ringen till svenska

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Översättningarna av Sagan om ringen till svenska har varit omdebatterade dels på grund av vad som uppfattats som brister i Åke Ohlmarks översättning, dels på grund av existensen (sedan 2005) av två översättningar med inbördes skillnader.

Diskussionen om första översättningen

Åke Ohlmarks översatte den första upplagan av boken. Han var ursprungligen religionshistoriker, men även en flitig översättare, med nytolkningar av bland annat Eddan och Koranen. Översättningen av The Lord of the Rings var en av de första som gjordes. Ohlmarks tolkade därför texten helt på egen hand och med stor fantasifullhet. Detta har han senare fått kritik för, bl.a. av Tolkien själv, som senare författade Nomenclature of The Lord of the Rings (även känd som Guide to the Names in The Lord of the Rings), avsedd för framtida översättare. Innan sin död förbjöd Tolkien Ohlmarks att översätta den postumt utgivna The Silmarillion. Boken översattes i stället av Roland Adlerberth.

Kritiken mot Ohlmarks översättning består av flera punkter: hans underskattande av läsekretsen, hans omotiverade utbrodering av originalets karga språk, hans slarv med detaljer i språket och handlingen samt många märkliga val beträffande översättningen av vissa företeelser. ^{[källa behövs]} Dessutom gjorde Ohlmarks sin översättning innan den andra, omarbetade upplagan av originalet kom ut 1965; i det fall man tycker att detta är klandervärt, bör man dock klandra förlaget, inte översättaren.

Underskattandet av läsekretsen märks i att böckernas titlar fick tillägget Sagan om, vilket antyder att det skulle röra sig om "sagor" riktade till en yngre läsekrets^{[källa behövs]}, något Tolkien inte höll med om^{[källa behövs]}. Vidare uteslöts appendixen - en samling bihang med artiklar och tabeller i slutet av The Return of the King - helt från den svenska utgåvan, sannolikt eftersom den ansågs vara "överkurs". Här bör man dock skilja kritiken mot Ohlmarks från kritik mot förlaget, som bestämde vad som var säljfrämjande och vad som man hade råd att trycka. Tilläggen inkluderades dock senare i den separata volymen Ringens värld, men då var de avkortade och omtolkade utifrån Ohlmarks egen bedömning, tyvärr inte alltid med korrekt resultat.^{[källa behövs]}

Originalets språk är kargt och korthugget; en av författarens inspirationskällor var de isländska sagorna. Ohlmarks broderade emellertid ut språket till något som visserligen var vackert, men som inte liknade originalspråket och som dessutom gjorde att han ibland trasslade in sig i sina egna ordvändningar (se nedan). Lite generaliserande kan man säga att Ohlmarks lade ett adjektiv till varje substantiv och ett adverb till varje adjektiv; exempel är six meals a day som i Ohlmarks översättning blev sex vällagade måltider om dagen, eller hurry unnecessarily som blev slavar under den onödiga brådskans tid.

Slarvet med detaljer i språket och handlingen märks inte så tydligt för den ovane läsaren, men det mest kända felet är i slutet av Sagan om konungens återkomst, där Ohlmarks genom att she två gånger blivit han medvetet eller omedvetet ändrar handlingen så att en annan hjälte än i originalet dräper en viktig fiende. Detta fel har korrigerats i vissa senare upplagor.

De flesta av verkets namn som förekommer mer än en gång har också översatts inkonsekvent: ett namn i originalet kan motsvaras av mer än fem olika namn i översättningen (se extern länk till "Namnlista för de svenska översättningarna av The Lord of the Rings" nedan). Ohlmarks hade även problem med att hålla isär vissa geografiska företeelser, vilket förvirrar den mycket intresserade läsaren.

Folkslagen hobbits och orcs översatte Ohlmarks till hober och orcher. "Hobbitar" ansåg han skulle associera till "sockerbitar" medan "hobbiter" exempelvis skulle associera till israeliter. Att orc inte blev ork beror sannolikt på risken för förväxling med de befintliga orden ork och orka. Britt G. Hallqvist använde däremot formen hobbit i sin översättning av The Hobbit (Bilbo - En hobbits äventyr) redan år 1962. I Tore Zetterholms översättning av samma bok hade dessutom formen hompe använts.

Ohlmarks översättning följde äldre översättarprinciper där det framförallt gällde att göra texten läsbar för en svensk publik utan omfattande anglosaxiska referensramar. Ohlmarks översättargärning i stort, som bland mycket annat omfattar Dante och Shakespeare, kännetecknas dock av att han mestadels översatte "mycket fritt".^[1] Detta gäller även hans översättning av The Lord of the Rings.

Nyöversättning

Inför 50-årsjubileet av The Fellowship of the Ring beslöt Norstedts att göra en nyöversättning. Uppdraget gick till Erik Andersson för prosan och Lotta Olsson för dikterna och översättningen fick den övergripande titeln Ringarnas herre. De tre volymerna titulerades Ringens brödraskap, De två tornen och Konungens återkomst. Ringarnas herre ligger betydligt närmare originalets stramare språk och är mindre uttrycksfull än Ohlmarks version. Till stilen ligger Lotta Olssons dikttolkningar i mångas tycke längre bort från originalet än Ohlmarks', även om Ohlmarks förhöll sig friare till versmått och innehåll (se versen nedan).

För den som vill få en klar bild av Tolkiens fiktiva värld är Ringarnas herre den föredragna översättningen, eftersom den gjordes med ambitionen att återge originaltextens innehåll, utan tillägg eller ändringar. Dessutom ingår där till skillnad från i den första upplagan verkets appendix och register, liksom de gör i originalet. Ohlmarks hade sedan tidigare sammanfattat appendixen, där benämnda tillägg, i den separata volymen Ringens värld. Denna utgåva var dock ofullständig och behäftad med en hel del fel.^{[källa behövs]}

Ringarnas herre bygger på den senast stadfästa versionen av originalets andra, omarbetade upplaga, medan Ohlmarks version bygger på den första upplagan. Detta innebär också att Ringarnas herre innehåller det senare förordet och den senare versionen av prologen.

I Ringarnas herre används Christopher Tolkiens kartor från originalet med svensk text, medan den svenska utgivaren för Ohlmarks översättning ritade egna kartor.

Ringarnas herre inleds med: När Bilbo Secker, herre till Säcks ände, tillkännagav att han inom kort ämnade fira sin elftiförsta födelsedag med en särskilt storslagen fest, blev det stor uppståndelse i Hobbinge.

Översättningsmissar

Den första översättningen präglas i långt högre grad av misstag än den andra, men det går att finna fel även i den senare.

Häxmästarens död

I de flesta upplagor av Åke Ohlmarks översättning är det felaktigt Meriadoc som ger Häxmästaren av Angmar det dödande hugget. Det är okänt om detta är ett misstag eller ett av Ohlmarks medvetna ingrepp i kompositionen. Nedanstående utdrag är från enbandsupplagan utgiven 1992.

Raglande rätade han upp sig och med uppbjudande av sin sista styrka drev han med otroligt hugg sin klinga mitt mellan kronan och manteln när de breda axlarna böjde sig ner mot henne.

Originalet lyder Then tottering, struggling up, with her last strength she drove her sword between crown and mantle, as the great shoulders bowed before her.

Jungfru Aragorn

I nyöversättningen Konungens återkomst på sidan 59 berättar Aragorn för Éowyn om vilken väg han ämnar ta till Minas Tirith. Aragorn blir titulerad jungfru av henne.

Kanske släpper de fram mig, sade Aragorn. Jag tänker åtminstone försöka. Ingen annan väg förslår
-Men det är vanvett, jungfru, sade hon. Här sitter ryktbara och vapenskickliga män som du inte borde ta med
dig in i skuggorna utan istället leda i krig där män krävs. Jag ber dig att stanna kvar och rida med min bror;
då skall alla glädjas i sina hjärtan, och vårt hopp skall förnyas
-Det är inte vanvett, jungfru, svarade han...

Begreppet

"The Lord of the Rings" syftar inte som många tror^{[källa behövs]}, även Åke Ohlmarks^{[källa behövs]}, som först översatte boken, på ringen själv, utan på Sauron, som alltså är ringarnas herre. Detta stöds av flera textställen i verket samt dess register och är alltså den tolkning som Tolkien själv tänkte sig.

Skillnader mellan översättningarna

Detta är en lista över skillnader mellan de två svenska översättningarna av The Lord of the Rings av J.R.R. Tolkien: Härskarringen av Åke Ohlmarks (utkomna 1959–1961) och Ringarnas herre av Erik Andersson (2004–2005).

Personnamn

¹ Även 'gubbtjyven'; gubben; "Gubbtjyven"; Gubbtjuven; gammelfar; gamle 'tjyvgubben'; 'tjyvgubben'; och gubben Ham

Platser

Ringversen

Externa länkar

• Namnlista för de svenska översättningarna av The Lord of the Rings
• Översättningsanalys av Leif Jacobsen
• God åkermark eller fet och fruktbar mylla? – Om Erik Anderssons och Åke Ohlmarks översättningar av J.R.R. Tolkiens The Lord of the Rings

Referenser

1. ↑ Nationalencyklopedin Multimedia 2000, uppslagsord "Ohlmarks, Åke", NE Nationalencyklopedin AB