Magnus Blix

Från Rilpedia

Version från den 24 maj 2009 kl. 19.55 av FredrikT (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Magnus Gustaf Blix (1849-1904) med signatur.
Magnus Blix i sitt laboratorium.

Magnus Gustaf Blix, född den 25 december 1849 i Säbrå, Västernorrland, död den 14 februari 1904 i Lund, var en svensk fysiolog och professor vid Lunds universitet från 1885. Han var universitets rektor från 1899.

Blix blev student 1869, medicine kandidat 1875 och medicine licentiat 1879 samt medicine doktor 1880, allt i Uppsala. Han förordnades 1880 till docent i experimentell fysiologi och medicinsk fysik i Uppsala, utnämndes 1882 till ordinarie laborator vid fysiologiska institutionen därstädes, efter att ända sedan 1876 på förordnande ha förestått densamma, samt 1885 till professor i fysiologi och embryologi vid Lunds universitet.

Blix ägnade sig särskilt åt muskelfysiologi och sinnesfysiologi och nådde viktiga resultat inom dessa områden, bland vilka främst bör nämnas hans upptäckt av att våra förnimmelser av köld och värme förmedlas genom olika slags nerver. Denna upptäckt beskrivs i avhandlingen Experimentala bidrag till lösningen af frågan om hudnervernas specifika energi (1883, i Uppsala läkarförenings förhandlingar), för vilken han 1889 erhöll Svenska läkarsällskapets halvsekelsmedalj.

I sin gradualavhandling, Oftalmometriska studier (1880; av Vetenskapsakademien belönt med halva wallmarkska belöningen), beskriver han en efter en ny princip konstruerad oftalmometer och redovisar med denna utförda mätningar. I flera avhandlingar, Bidrag till läran om muskelelasticiteten (1874, i Uppsala läkarförenings förhandlingar), Till belysning af frågan huruvida värme omsättes till mekaniskt arbete vid muskelkontraktionen (ibid. 1881), Ett bidrag till kännedomen om muskelns spänning och det mekaniska arbetet vid kontraktionen (ibid. 1884), Die Länge und Spannung des Muskels (Skandinavische Archive für Physiologie, 1891-95), Studien über Muskelwärme (ibid. 1901), behandlade han med nya metoder många av de svåraste frågorna beträffande muskelns allmänna fysiologi. Blix konstruerade även en mängd fysiologiska instrument, bland annat muskelindikatorn och termogalvanometern, som dels är beskrivna i ovanstående arbeten, dels i andra avhandlingar, bland annat i Neue registrirapparate (i Pflügers Archive 1902). Bland Blix arbeten kan även nämnas hans forskning om varför människan inte kan flyga.

Blix hade en överenskommelse med kollegan Carl Magnus Fürst om att den av dem som först dog skulle få sin hjärna undersökt av den andre. Fürst höll sitt löfte och utkom kort efter Magnus död med skriften "Magnus Blix' hjärna" på Gleerups förlag. Hjärnan i dess komponenter finns fortfarande konserverad vid Lunds universitet.

Magnus Blix var son till pastorn Carl Johan Blix och Christina Österholm, och kom från den gamla jämtska ätten Blix. Gift 1890 med Martina Lamm. Far till Gunnar Blix, Farfar till Hans Blix, och farfars far till Erik Blix.

Han valdes in som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 14 december 1892.


Företrädare:
August Quennerstedt
Rektor för Lunds universitet
1899-1904
Efterträdare:
Seved Ribbing


Small Sketch of Owl.png Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Blix, Magnus Gustaf, 1904–1926 (Not).
Personliga verktyg
På andra språk