Johannes Chesnecopherus

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Johannes Chesnecopherus, död i Uppsala 31 januari 1635, läkare, Sveriges förste botaniske författare. Chesnecopherus föddes (oklart när) i Ekeby, Närke som son till sedermera kyrkoherden Laurentius Nicolai, och tog antagligen sitt efternamn efter födelseorten (chesnus är medeltidslatin för 'ek').

Efter skolgång i Örebro och Strängnäs studerade Chesnecopherus först i Rostock, sedan 1597 i Marburg, där hans äldre bror Nils Chesnecopherus då var lärare i matematik, sedan 1606 i Padua och slutligen i Basel, där han på avhandlingen De hydrope förklarades för medicine doktor, måhända den förste svensk, som erhållit denna värdighet.

Efter hemkomsten blev han läkare vid hovet och utgav Regimen iter agentium, Thet är, En lijten Underwijsning, huru the sigh förhålla skole, som någon reesa företaga, antingen til Land eller Watn, at the icke måge falla vthi swåra och hefftige Siwkdommar. Ther hoos en Officina itineraria, Eller ett litet Rees-apothek (1613), en skrift, som säkerligen väsentligt bidrog till att han 22 november 1613 utnämndes till professor i medicin och fysik vid Uppsala universitet (med "fysik" förstods då en betydlig del filosofi samt allt vad vid universitetet meddelades av botanik, zoologi, kemi och mineralogi, tillökade med vissa delar av astronomin).

Han var Sveriges förste medicine professor, men ägnade sina krafter huvudsakligen åt "fysiken": av de nära 50 disputationer, som han utgav är endast en, De causo (om brännfeber, 1632), av rent medicinskt innehåll. De övriga behandlar olika områden inom "fysiken" och har som viktigaste källa Johannes Magirus "Physiologia peripatetica" (1605), över vilken det i universitetets konstitutioner av 1626 rentav befalldes professorn i fysik att föreläsa. Av särskilt intresse är avhandlingen De plantis (om växterna, 1621), vilket är det första i Sverige tryckta botaniska arbetet och därigenom belyser arten av den äldsta undervisningen i detta ämne i Sverige. Chesnecopherus filosofiska avhandlingar, i vilka han dokumenterar sig såsom en rättrogen lärjunge av Pierre de la Ramée, åtnjöt sådant anseende, att han 1628-29 var förordnad att förestå den filosofiska professuren.

Källa

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Chesnecopherus, 1904–1926 ^(Not).