Travhäst

Från Rilpedia

Version från den 18 februari 2009 kl. 15.22 av 193.15.213.125 (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Travhäst med sulky och kusk.

Travhästen eller travaren är en typ av häst som används inom travsporten. De flesta travhästar är varmblodshästar men främst i Skandinavien används också kallblodshästar. De olika typerna tävlar dock på samma nivå och på lika villkor. Idag finns till och med utvecklade hästraser speciellt framavlade för travsporten. Den vanligaste travaren i Sverige är Amerikansk travare eller Standardbred som den även kallas. Men även andra länder, i synnerhet Frankrike och Ryssland, har utvecklat sina egna varmblodstravare.

Travhästar är oftast ganska ädelt byggda med helt felfria ben som tål påfrestningarna från travloppen. Travarna är en av få hästar som kan trava kontrollerat och ändå snabbare än vad de galopperar. Ett fält med travhästar i ett lopp kan hålla en standardfart på 65 km/h.

Inom travsporten där de enda aktuella alternativen är varmblodstravare och kallblodstravare kallas ofta den varmblodiga travaren enbart för varmblod som då inte skall förväxlas med hästrasen Svenskt varmblod. Under en spurt kan en travhäst ta 130 steg per minut!

Innehåll

Varmblodstravare

Den varmblodiga travhästen Varenne.

Varmblodig travare används som samlingsnamn för alla varmblodiga travarraser och även som beteckning på den svenska varmblodstravaren. Travhästen eller travaren är en typ av häst som utvecklats speciellt för användnig inom travsporten.. De vanligaste travarraserna är amerikansk travare, fransk travare och rysk travare. Nästan alla svenska travhästar härstammar främst från den amerikanska travaren men kan även vara blandade såväl med franskt som ryskt blod.

Den varmblodiga travaren används främst inom travsporten, men kan även användas som ridhäst eller för körning.

Avel

Varmblodstravare avlas främst på snabbhet och man strävar inte efter ett bestämt utseende. De vanligaste färgerna är svart, brun och fux, men det förekommer också skimmel. Mankhöjden är mellan 155 och 170 centimeter. Medelhöjden på den svenska travhästen är 158 cm. Standarden för travarhästen varierar mellan de olika ländernas travare. I USA finns också passgångare, vilka tävlar i särskilda lopp. Passgång innebär att de olika sidornas benpar rörs parallellt, istället för trav där benparen rörs diagonellt.

När travhästarna ska stambokföras och registreras måste uppfödaren namnge hästen. Detta föregås naturligtvis av regler [1].


I registreringsreglementet 2 kap 14 § står det följande:

Ett hästnamn får innehålla högst 18 tecken - mellanslag inräknade - och bestå av högst fyra kombinationer. En initial räknas som en kombination. Siffror får inte användas. Ett namn som kan uppfattas som olämpligt eller är tillkrånglat eller som kan förväxlas med ett redan registrerat namn godtas inte. Inte heller godtas namnet på en numera avliden häst, om namnet inom travsporten alltjämt förknippas med den hästen. Det är också otillåtet att namnge en häst till samma namn som en redan godkänd avelshingst. I annat fall får ett namn återanvändas sedan 20 kalenderår förflutit efter den föregående namnregistreringen.

Reglerna säger bland annat alltså att man inte får namnge sitt föl till t.ex. Legolas eller Järvsöfaks eftersom det redan funnits hästar med dessa namn som förknippas starkt med svensk travsport.

Kallblodstravare

Kallblodstravaren, eller den kallblodiga travaren, är ett samlingsnamn för de travare som finns bland de kallblodiga hästraserna nordsvensk, dölehäst och finskt kallblod. Dessa raser har korsats mycket med varandra för att få fram en lite kraftigare travare än den varmblodiga travaren. Det finns även en del exemplar av de kallblodiga travarna som är renrasiga nordsvenskar, dölehästar eller finska kallblod. Skandinavien är de enda länder i världen med kallblodstravare och travlopp för kallblod har funnits ända sedan slutet på 1800talet.

Kallblodstravaren används huvudsakligen i travsammanhang. Den travtränas och tävlas på professionell nivå i Sverige, Norge och Finland. En känd kallblodstravare är Järvsöfaks som tränas av Jan-Olov Persson. När tävlingskarriären är över får många kallblod ett nytt liv som ridhäst.

Kallblodstravarens exteriör medför att den passar extra bra för akademisk ridning, eftersom den är smidig, känslig och har lätt för högre grad av samling, som är en central del i denna filosofi. Den kan hoppa smärre hinder och gå lätta dressyrklasser, men kan sällan hävda sig i de högre klasserna. Kallblodstravaren har liksom nordsvensken haft det svårt sedan delningen på 60-talet. Idag ligger den också och balanserar på gränsen till utrotningshotning med endast ca 500 föl per år. År 2003 fanns ca 7000 kallblodstravare.

Kallblodstravaren kan vara allt ifrån mycket kraftig till lätt och smidig. De vanligaste färgerna är brun, mörkbrun, svartbrun och ibland fux, men de kan också vara t.ex blacka eller borkar (gulbrun). Mankhöjden är oftast cirka 145-165 cm.

Kända travhästar

Se även


Källor och Externa länkar

Travklubben Sleipner, för kallblodstravare Om travsport, löp och odds Kort om de tre vanligaste travhästraserna Travhäst.se

Personliga verktyg