Kyrkoavgift
Från Rilpedia
Kyrkoavgiften, den gamla församlingsskatten har sedan år 2000 ersatts av en frivillig avgift till kyrkans verksamhet och en obligatorisk begravningsavgift. Kyrkoavgiften betalas endast av de som är medlemmar i den Svenska kyrkan (drygt 6,8 miljoner människor år 2007). Begravningsavgiften betalas däremot av alla svenska medborgare och är till för att finansiera begravningsverksamhet.
Kyrkoavgiften betalas precis som den kommunala inkomstskatten och hur hög den ska vara bedöms av kyrkofullmäktige, som väljs in av Svenska kyrkans medlemmar. Den genomsnittliga kyrkoavgiften, exklusive begravningsavgiften, är 0,98 procent av den skattepliktiga inkomsten. Endast ett fåtal trossamfund har, förutom Svenska kyrkan, beviljats tillstånd att dra in dessa avgifter via skatten, de är Svenska Missionskyrkan, Svenska Alliansmissionen, Svenska Baptistsamfundet, Evangeliska Frikyrkan, Romersk-katolska kyrkan, Frälsningsarmén, Metodistkyrkan och Pingströrelsen i Sverige.
Ungefär hälften av kyrkoavgiften går till församlingsverksamhet, dvs präster, gudstjänster, kyrkomusik, barn- och ungdomsverksamhet, diakoni med mera. Ungefär en fjärdedel av kyrkoavgiften går till att bekosta begravningsverksamheten och ytterligare en fjärdedel går till underhåll och drift av lokaler. För att utjämna skillnader mellan församlingarnas resurser finns det också ett utjämningssystem via kyrkofonden. En viss del av den lokalt utdebiterade kyrkoavgiften, liksom hälften av inkomsterna från kyrkans skogs- och jordbruk, betalas in i en gemensam kyrkofond varifrån det sedan ges som bidrag till de ekonomiskt svagare församlingarna. Från denna fond tas också ut pengar till de kyrkor som behöver restaureras.
Trots fonden och utjämningssystemet är kyrkoavgiften ofta aningen högre på landsbygden, detta p.g.a. färre som kan hålla kyrka och kyrkogård i jämförelse med storstäderna.
