Slobodan Milošević

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Slobodan Milošević ([slɔˈbɔdan miˈlɔːʃɛvitɕ]  uttal (info)) (serbiska: Слободан Милошевић), född 20 augusti 1941 i Pozarevac, i Serbien (i dåvarande Jugoslavien), död 11 mars 2006 i Haag, Nederländerna, var en serbisk politiker, Serbiens president 1989-1997, Jugoslaviens president 1997-2000. Han ledde Serbiens socialistiska parti (SPS) från dess grundande 1990.^[1]

Han föddes under andra världskriget när Tyskland ockuperade Jugoslavien och hans barndom överskuggades av båda föräldrarnas självmord.

Milošević blev medlem i det serbiska kommunistförbundet 1959. Han tog juristexamen från Belgrads universitet 1964. Han var chef för Beogradska Banka, en av Jugoslaviens största banker 1978-1983. Han blev ordförande i kommunistförbundets belgradsavdelning 1984 och därefter ordförande i det serbiska kommunistförbundet 1986 (omvald 1988). Milošević blev president i Serbien 1989 (omvald 1990 och 1992) och ordförande i det serbiska socialistpartiet 1990. Milošević var en mycket auktoritär ledare och anses av det internationella samfundet ha förbrutit sig mot internationell rätt under sin tid vid makten.

Han blev president i förbundsrepubliken Jugoslavien 1997. Han blev åtalad av FN:s krigsförbrytartribunal anklagad för bland annat krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten under kriget i den jugoslaviska provinsen Kosovo (se kriget i Kosovo) i maj 1999 . Han avgick från presidentposten den 6 oktober 2000 efter att ha förlorat valet den 24 september. Han blev arresterad och åtalad för bland annat maktmissbruk i Serbien i april 2001. Han utlämnades till Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien den 28 juni 2001. Milošević häktades av krigsförbrytartribunalen och var åtalad misstänkt för brott begångna under kriget i före detta Jugoslavien under hans tid vid makten. Han åtalades i oktober 2001 misstänkt för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten under kriget i Kroatien och åtalades i november 2001 misstänkt för folkmord och krigsförbrytelser under kriget i Bosnien. Milošević hann dock avlida innan rättegångarna avslutats.

I september 2004 meddelade FN:s krigsförbrytartribunal i Haag att en försvarsadvokat skulle utses åt Milošević mot hans vilja. Miloševic hade dittills själv skött sitt försvar men domstolen ansåg att hans hälsotillstånd inte skulle tillåta detta. Milošević begärde att kalla över 1600 vittnen till sitt försvar.

Den tidiga karriären

Milošević, serb, född i Požarevac, Serbien (forna Jugoslavien), under axelmakternas ockupation. Hans far, Svetozar Milošević, begick självmord medan Slobodan ännu gick i skolan. Milošević sägs ha studerat till ortodox präst men blev aldrig prästvigd. Hans mor, Stanislava Milošević, hängde sig själv tio år senare. Slobodan kom att ingå äktenskap med Mirjana Marković som är av kroatisk härkomst (de fick en son, Marko, och en dotter, Marija).

År 1959, anslöt sig Milošević till det jugoslaviska kommunistpartiet. Milošević studerade även juridik vid Belgrads universitet varifrån han utexaminerades år 1964. På universitetet mötte han Ivan Stambolić, ett ungt stjärnskott inom det jugoslaviska kommunistpartiet. Efter att ha följt i sin mentors fotspår kom Milošević att senare anklaga Stambolić för att "ha förrått den serbiska saken." Från 1969 verkade han som direktör för Tehnogas, ett företag där Stambolić tidigare var VD. När Stambolić blev ledare för det serbiska kommunistpartiet år 1973 tog Milošević hans plats som direktör för företaget. Han arbetade där fram till 1978 när han antog positionen som ordförande för Beogradska Banka (Belgrad Bank). Vid olika tidpunkter bodde han i New York som bankens officiella representant utomlands och han lämnade slutligen banken år 1983 för att ägna sig åt politiken.

Död

Slobodan Milošević avled den 11 mars 2006 i sin cell i krigsförbrytartribunalens fängelse i Haag. Döden inträffade innan hans rättegång hunnit avslutas. Under rättegångsåren hade Milošević klagat över högt blodtryck och rättegången, som pågick i över 4 år, fick avbrytas åtskilliga gånger p.g.a. åberopande av hälsoskäl.

I februari hade Milošević ansökt om att få resa till Moskva för att träffa en hjärtläkare, en ansökan som krigsförbrytartribunalen avslagit då han hade full tillgång till hälsovård i Haag. Ryssland var att betrakta som en anförvant till Miloševićs regim då konflikten med väst blev akut i samband med Kosovokriget. Dessutom fanns redan Miloševićs hustru Mirjana Marković i Ryssland, efterlyst för ekonomisk brottslighet i Serbien. Beslutet att inte låta Milošević åka till Ryssland togs därför även säkerhetsskäl, då farhågor fanns att han på detta sätt skulle undkomma rättsprocessen. Miloševićs bror Borislav påstår att denna vägran var den direkta orsaken till Miloševićs död.^[2]

Obduktion

Zdenko Tomanović, Miloševićs advokat i den pågående rättegången (Miloševićs förde sin egen talan, men Tomanović hjälpte honom att förbereda sina anföranden), begärde timmarna efter Miloševićs död att en obduktion genast skulle genomföras då Milošević före sin död sagt att han fruktade att man skulle låta förgifta honom. Tomanović hade å hans vägnar också vädjat om beskydd från den ryska ambassaden i Nederländerna samt det ryska utrikesdepartementet.^[3]

12 mars 2006 beslutar domstolen i Haag att neka Tomanovićs begäran om att Miloševićs kropp ska obduceras i Ryssland. Man beslutade att obduktionen ska hållas i Haag, men att en serbisk patolog ska finnas närvarande vid obduktionen. ^[4]

På kvällen den 12 mars meddelar en anonym källa vid Haag-tribunalen att de preliminära resultaten av obduktionen av Miloševićs kropp tyder på att han avled i en hjärtattack. Samtidigt rapporterar den nederländska tv-kanalen Nederlandse Omroep Stichting att läkare flera månader tidigare funnit spår av läkemedel mot lepra och tuberkulos i Miloševićs blod som kan ha neutraliserat effekten av de blodtryckhämmande- och hjärtmedeciner som Milošević använde. ^{[5] [6]}

Förgiftningsanklagelser

13 mars bekräftar toxikologen Donald Uges att man vid blodprov som utfördes på Milošević två veckor innan hans död funnit spår av det kraftfulla antibiotikumet rifampicin. Uges menar dock att Milošević mest troligt själv tagit medicinen för att kunna åka till Ryssland för behandling och sedan bli kvar där. Enligt det ryska utrikesministeriet hade man mottagit ett handskrivet brev från Milošević dagarna innan hans död där han klagade på att läkarna behandlade honom felaktigt, och trots att obduktionsresultatet ännu inte offentliggjorts kräver Ryssland att få göra en egen obduktion av kroppen eftersom man anser att obduktionsrapporten inte kommer att vara trovärdig. ^[7]

Anklagelser om medicinsk felbehandling

Enligt akademimedlemmen Leo Bokeria vid Russian Academy of Medical Sciences kunde Slobodan Miloševićs död ha uppskjutits flera år om han fått specialistbehandling i Ryssland. Enligt honom var Miloševićs död ett resultat av att man avsiktligt nekat honom den läkarvård han behövde, och sannolikheten att någon förgiftning skulle föreligga mycket små. ^[8]

Referenser

1. ↑ Britannica - Socialist Party of Serbia, or League of Communists, or SPS (political party, Yugoslavia)
2. ↑ ”Milosevic found dead in his cell”. BBC. 2006-03-11. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/4796470.stm. 
3. ↑ ”Milosevic feared he was being poisoned: lawyer”. Washington post. 2006-03-11. http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2006/03/11/AR2006031100646.html. 
4. ↑ ”Milosevic obduceras i Haag”. Yle internytt. 2006-03-12. http://www.yle.fi/internytt/artikel.php?id=71920. 
5. ↑ ”CNN: Milosevic dog i en hjärtattack”. Aftonbladet. 2006-03-12. http://aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,791822,00.html. 
6. ↑ ”Report: Milosevic's Blood Had Drug Traces”. CBS News. 2006-03-12. http://www.cbsnews.com/stories/2006/03/12/ap/world/mainD8GA77IO4.shtml. 
7. ↑ ”Milosevic 'took the wrong drugs'”. BBC. 2006-03-11. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/4801292.stm. 
8. ↑ ”Milosevic could be saved if he was treated in Russia--Bokeria”. Itar-tass. 2006-03-14. http://www.itar-tass.com/eng/level2.html?NewsID=4592712&PageNum=0. 

• Försvarsadvokat ska utses åt Milošević - nyhetsbyrån TT-AFP, 2 september 2004, rapporterat av bland annat DN

Se även

• Franjo Tuđman
• Alija Izetbegović
• Kroatiska självständighetskriget
• Jugoslaviska krigen
• Daytonavtalet