Slaget på Åsundens is
Från Rilpedia
| Slaget på Åsundens is | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av Sten Sture den yngres krig mot Danmark | |||||||
 Sten Sture den yngres död på isen av sjön Mälaren, av Carl Gustaf Hellqvist (1880). |
|||||||
|
|||||||
| Stridande | |||||||
| Sturepartiet och svenskar | Danmark och unionspartiet | ||||||
| Befälhavare | |||||||
| Sten Sture den yngre | Otto Krumpen | ||||||
| Styrka | |||||||
| 10 000 man | 10 000 man | ||||||
Vädla – Brännkyrka – Kalmar – Åsunden – Badelundaåsen – Uppsala
Slaget på Åsundens is utspelades den 19 januari 1520 på sjön Åsundens is, i höjd med Skottek 3 km söder om Ulricehamn. En svensk styrka under riksföreståndaren Sten Sture den yngre förlorade slaget mot en dansk armé under ledning av Otto Krumpen. Sten Sture sårades dödligt, varför slaget fick långtgående konsekvenser för den politiska utvecklingen i Sverige.
Vintern 1519-1520 ansåg den danske unionskungen Kristian II tillfället moget att återkräva överhögheten för Sverige. Kristian hade redan 1499 valts till Sveriges tronföljare. Genom att drastiskt höja öresundstullen, lägga beslag på kyrkans avlatsmedel samt extrabeskatta Norge kunde en kraftfull dansk mobilisering ske. I Halland samlades de nyrekryterade legosoldaterna under Otto Krumpens ledning.
Omkring tjugondedag Knut 1520 lät Otto Krumpen sin här marschera över gränsen genom Ätrans dalgång. Årstiden var väl vald. Endast på vintern kunde en här snabbt förflytta sig. Områden som på sommaren var till hjälp för försvararna som floder, sjöar och träsk låg nu frusna och gagnade anfallarna som lättframkomliga vägar.
Snabbt mobiliserades gränsbefolkningens bondesoldater och det västgötska frälsets svenner, riksföreståndaren Sten Svantesson Sture kom skyndsamt till Västergötland för att leda försvaret. Sture valde med omsorg platsen för att möta fienden. De höga bergssidorna vid Skottek där sjön är som smalast, var lämpligast att bygga bråtar, befästningsanordningar att anfalla fienden ifrån. Den danska hären kom tågande den 19 januari. Genom att undvika närstrid, och förlita sig på professionell stridsledning, kunde mycket väl försvararna ha vunnit.
Det är då det fatala inträffar. Rimkrönikan berättar:
- Som the begynthe skjuta som bäst
- Och jag redh opå en blakoten häst,
- Som vrenede och språng både till och frå
- I örlig kunde både bijta och slå;
- Lyckan ej bättre med mig stod
- Genom benet bleff jag skutin med ett lod.
Sten Sture blev skadad av en kanonkula som studsade upp från isen och träffade honom strax ovanför ena knäet, skottet dödade också hans häst. Riksföreståndaren fördes svårt sårad ur striden, och den än idag ekbevuxna platsen Skottek vid Åsundens östra strand fick sitt namn. Den svenska stridsledningen föll samman och truppen skingrades. Den danska segern var total och detta innebar att vägen upp mot Mälardalen i princip stod öppen. Krumpens här brandskattade de västgötska socknarna och brände Bogesund (nuvarande Ulricehamn), Falköping, Skövde och Skara. Sten Sture avled 3 februari 1520 på Mälarens is på väg mot Stockholm. En kort tid därefter ansåg sig riksrådet tvunget att hylla Kristian som Sveriges rättmätige konung. I november samma år utspelade sig efterspelet i Stockholm där Kristian blir krönt. En kröningsfest som ledde till Stockholms blodbad.
Den på sin tid kända dikten Herr Stens visa av Edvard Bäckström har motiv från slaget.
Källor
- Boger, G Ulricehamns krönika
- Larsson, L-O Kalmarunionens tid
- Norborg L-A På Sten Stures tid, ur Bygden vid ridvägen
