Artefakt
Från Rilpedia
Artefakt (latin. ars = konst, facere = göra, tillverka). Artefakt betyder egentligen konstgjort föremål. Inom arkeologin används beteckningen för alla ting som tillverkats av människor. I beteckningen inkluderas alltså också avfallsprodukter från föremålstillverkning.
Begreppet artefakt hänger nära samman med begreppet materiell kultur. Flera artefaktertyper, från ett och samma område och från samma tid, kan sägas utgöra en arkeologisk kultur.
Innehåll |
Ledartefakt
En ledartefakt är en artefakt som är typisk för en arkeologisk kultur. Som exempel kan nämnas gropkeramik eller Ahrensburgspetsar. Genom förekomsten av ledartefakter kan en arkeologisk lokal tidsfästas med hjälp av relativ datering.
Artefaktens väg till källmaterial
Enligt arkeologen Michael B. Schiffer flyttas artefakter mellan olika kontexter[1]. Det finns två typer av kontexter: systemisk kontext och arkeologisk kontext. Den systemiska kontexten är den kontext där föremålet tillverkas och används medan den arkeologiska kontexten är där föremålet påträffas efter att det har slutat brukas. Föremål kan förflyttas mellan kontexterna enligt följande:
| Kontext 1 | Kontext 2 |
|---|---|
| Systemisk | Arkeologisk |
| Systemisk | Systemisk |
| Arkeologisk | Systemisk |
| Arkeologisk | Arkeologisk |
Den första typen av förflyttning är kanske den vanligaste, till exempel så tappar man ett föremål som då går upp i den arkeologiska kontexten. Den andra typen är ovanligare och det kan till exempel röra sig om ett föremål som aldrig uppgår i den arkeologiska kontexten, det kan till exempel vara ett heligt föremål som tas ur sin vardagliga kontext för att förvaras i ett tempel. Den tredje typen av förflyttning kan vara en arkeologisk utgrävning där en artefakt tas ur den arkeologiska kontexten till att förvaras i ett museum. Slutligen den sista typen av förflyttning behandlar föremål som rör sig inom den arkeologiska kontexten, förflyttade av till exempel djur eller naturprocesser.
Till den arkeologiska kontexten
Att bestämma hur ett föremål har hamnat där det ligger är ofta avgörande för resultaten av en arkeologisk undersökning. Ligger föremålet på sin primära plats eller har det flyttats en eller flera gånger sedan det slutade användas?
Schiffer noterar fyra sätt varpå ett föremål kan uppgå i den arkeologiska kontexten:
- Kassering
- Undanröjande av de döda
- Förlust
- Övergivande
Lewis R. Binford, amerikansk arkeolog, gjorde en entoarkeologisk studie av Inuiter i Alaska[2], där han noterade fem sätt varpå ett föremål kan uppgå i den arkeologiska kontexten:
- Tappande
- Kastande
- Tillfällig placering
- Långvarig placering
- Dumpning
Begreppet i andra discipliner
I samtida samhällsvetenskaplig forskning om konstruktion och spridning av teknik och teknologi används begreppet (tekniska) artefakter för att benämna produkter av mänsklig verksamhet som har ett bestämmande inflytande på beteende och sociala relationer, exempelvis tvål, TV-apparater, datorer och mobiltelefoner. Även icke-materiella kulturpåfund, såsom sjudagarsveckan, kan betecknas som artefakter, för att skilja dem från biologiskt givna mönster.
Termen används också om missvisande mätvärden på grund av fel i utrustning eller dylikt. De mönster man med hjälp av instrumenten iakttar härstammar inte från de fenomen man önskar undersöka utan tillkommer i apparaturen.
Ekofakt
En ekofakt är ett föremål som påträffats vid en arkeologisk undersökning, men som inte är tillverkat av människohand utan som tvärtom har ett naturligt ursprung.
En ekofakt kan till exempel utgöras av träkol av grenar eller hasselnötsskal som har ett arkeologisk källvärde som grund för 14C -analys, eller andra föremål av naturligt ursprung som kan användas i den arkeologiska tolkningsprocessen.
Lösfynd
Lösfynd kallas ett enstaka eller fåtal föremål från förhistorisk tid, medeltid eller äldre historisk tid som tillvaratagits utan att fyndomständigheterna noterats. Föremålens vetnskapliga värde har därmed kraftigt minskats.
Depåfynd
Depåfynd är två eller flera föremål nedlagda som offer (vanligen i mossar) eller som skatter avsedda att återupptagas (ofta i anslutning till bebyggelse). Alternativt används orden offerfynd eller skattfynd.
Se även
Referenser
Noter
Litteratur
Binford, L.R., 1983. ”Dimensional Analysis of Behavior and Site Structure: Learning from an Eskimo Hunting Stand” i Working at archaeology. Academic Press, INC. London. ISBN 0-12-100060-5
Schiffer, M. B., 1976. Behavioral Archeology. Academic Press, INC. London. ISBN 0-12-624150-3
