Ekensbergs Varv

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (juni 2009)

Ekensbergs Varv, numera nedlagd varvsindustri i Gröndal i Stockholm.

Ekensberg grundades år 1873 av Stockholms Transport- & Bogserings AB, el. Transportbolaget/TB (bildat 1870). Ursprungligen var varvsanläggingen bara tänkt att tillgodose Transportbolagets eget behov, men efterhand började även utomstående att anlita varvet. Fram till åren runt sekelskiftet bedrevs huvudskaligen reparationsverksamhet vid Ekensberg. 1906 byggdes de första motorfartygen.

Fram till år 1924, då Transportbolaget försattes i konkurs, byggdes anläggingen ut med flera verkstäder och slipar. Varvsdriften övertogs 1925 av ett nybildat bankägt företag, AB Ekensbergs Varv. Under de närmaste åren kom varvet att överta både teknisk personal och arbetare, samt en stor kundkrets från det nedlagda Bergsunds Mekaniska Verkstad. Detta medförde också, att anläggningen utökades med bl.a. nya flytdockor, traverser, kranar och en 120 meter lång monteringshall. 1929 öppnades Hammarbyleden, vilket var en viktig förutsättning för de stora investeringarna som genomfördes.

Under 1930-talet kom bl a järnkonstruktionerna till Tranebergs- och Västerbron att byggas vid varvet. 1942 köptes Ekensberg av Salénrederierna. Kapaciteten vid varvet utökades ännu mer med nya stapelbäddar, kajer, flytdockor, kranar samt ny maskinell utrustning vid verkstäderna. Ett problem började dock bli alltmer uppenbart; varvet låg vid Mälaren, och fartygen skulle ut till Saltsjön. Både farlederna genom Södertälje kanal, Slussen och Hammarbyleden var i längden för små för att klara den ökade efterfrågan på större fartyg.

Efter att Salénrederierna år 1970 blivit ägare till Finnboda Varv i Nacka lades driften vid Ekensberg ned 1971. Varvsområdet köptes av Stockholms Stad 1972, som i början av 1980-talet bebyggde det med bostäder. Idag finns bara en byggnad kvar, som minner om vad som var förr.