Sjöslaget vid Hogland

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Sjöslaget vid Hogland
Del av Gustav III:s ryska krig
300px
Datum 17 juni, 1788 Plats Ön Hoglands norra spets, Finska viken Utfall Oavgjort
Stridande
Sverige	Ryssland
Befälhavare
Hertig Karl av Södermanland	Amiral Samuel Greigh
Styrka
15 linjeskepp 7 fregatter	17 linjeskepp 7 fregatter
Förluster
1 fartyg 1 151 man, varav ca 300 döda	1 fartyg 1 767 man, varav 600 döda

Sjöslaget vid Hogland utkämpades den 17 juli 1788 då de svenska och ryska flottorna under sex timmar stred hårt vid ön Hoglands norra sida. Den nybyggda svenska flottan leddes av den yngre brodern till den svenske kungen Gustav III, hertig Karl av Södermanland. Den ryska befälhavaren var amiral Samuel Greigh.

I slaget dödades 300 svenskar och 600 ryssar. Den ryska flottan var större till numerären men det svenska artilleriet var överlägset. Striden kom att bli oavgjord eftersom de båda flottornas fördelar utjämnade oddsen. En av de främsta orsakerna till varför svenskarna inte kunde avgöra slaget var att man började få brist på ammunition. Efter slaget drog sig den svenska flottan tillbaka till Viborg och stannade kvar där tills kampanjens slut.

Bakgrund

När Gustav den III:s ryska krig bröt ut 1788, planerade svenskarna att snabbt erövra Sankt Petersburg. En svensk armé, stödd av den svenska kustflottan (49 fartyg, 686 kanoner), skulle avancera längs den finska kusten i Finska viken, medan en tredje armé seglade med den svenska slagflottan. Denna var tänkt att ta landstiga vid Oranienbaum för att fortsätta sitt avancemang mot Sankt Petersburg. För att detta företag skulle lyckas var man tvungen att antingen eliminera den ryska flottan eller blockera dess hamnar i Reval (dagens Tallinn) och Kronstadt.

Tidigt i juli, seglade den svenska slagflottan till Finska viken. En snabbt ihopskramlad rysk flotta under amiral Samuel Greig mötte den svenska flottan vid Hoglands norra udde, den 17 juli 1788.

Slaget

De två styrkorna var någorlunda jämbördiga. Den ryske kommendören var erfaren till skillnad från den svenske hertig Karl som nyss fått befälet över en nybyggd flotta. Hertig Karl verkar ha tillbringat mesta delen av slaget i sin hytt där han stärkte sig med vin och försökte förmå sin kapten att dra bort fartyget ur slaglinjen. Det svenska flaggskeppet tvingades bryta sig ur slaglinjen, täckt av rök. Greigs flaggskepp anföll då den svenska 70-kanonsfartyget Prins Gustav, som fördes av viceamiral Gustav Wachtmeister. Prins Gustav tvingades kapitulera. På annat håll lyckades svenskarna oskadliggöra 74-kanonersfartyget Vladislav, som hade förlorat sin styrförmåga, och som omringades av svenska fartyg. Hon kapitulerade till det svenska fartyget Kronprins Gustav Adolf. Striden fortgick under sex timmar och flottorna separerade först med mörkrets ankomst – då led de svenska fartygen stor brist på ammunition.

Efterspel

Det var ovanligt i ett sjöslag, att båda flottorna erövrade ett fartyg var. Ryssarna led störst förluster (de sammanlagda förlusterna uppgick till 1 767, av vilka 600 man var döda ) mot svenskarnas 1 151 man, av vilka ca 300 man var döda. Många ryska fartyg skadades också svårt och bogserades bort i skydd av krutröken. Trots att slaget blev oavgjort kom det, strategiskt sett, att betyda mycket för ryssarna eftersom man förhindrade den svenska landstigningen.

Den svenska flottan seglade tillbaka till Sveaborg. Där fanns dock inga möjligheter att reparera fartygen och inte heller någon ammunition. Den ryska flottan kunde dock snabbt repareras och ge sig ut på Östersjön.

De rivaliserande flottorna

Svenskarna

• 15 × linjeskepp
• 7 × fregatter
  

(sammanlagt 1 180 kanoner)

Ryssarna

• 1 × 100-kanoners tredäckare - Rostislav
• 8 × 74-kanonersskepp - Vseslav, Mecheslav, Rodislav, Mstislav, Vladislav
• 8 × 66-kanonersskepp
• 7 × stora fregatter
  

(sammanlagt 1 236 kanoner)

Källor

• From Hogland to Barezund i Ryska flottans historia
• The Swedish Navy 1788–1809
• Sjöslaget vid Hogland 17/7 1788
• En afliden Svensk Sjö-Officers anteckningar rörande Linieskeppet "Wasas" deltagande i affären vid Hogland den 17 juli 1788.