Skärgårdsslaget vid Fredrikshamn
Från Rilpedia
Skärgårdsslaget vid Fredrikshamn | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Del av Gustav III:s ryska krig | |||||||
|
|||||||
Stridande | |||||||
Sverige | Ryssland | ||||||
Befälhavare | |||||||
Gustav III Flaggkapten de Frése |
Brigadjären Slisoff | ||||||
Styrka | |||||||
80-tal störrre och mindre fartyg | Turuma Sällan Värre 2 skottpråmar 40-tal roddfartyg |
||||||
Förluster | |||||||
? | Turuma Sällan Värre erövrad 20-tal roddfartyg |
Hogland – Fredrikshamn I – Porrassalmi I – Porrassalmi II – Uttismalm – Kaipiais – Parkumäki – Öland – Korkiansaari – Svensksund I – Korhois – Valkeala – Reval – Fredrikshamn II – Keltis baracker – Savitaipale – Viborgska gatloppet – Svensksund II – Freden i Värälä
Skärgårdsslaget vid Fredrikshamn, var en sjöstrid mellan den svenska skärgårdsflottan och sin ryska motsvarighet, den 15 maj 1790.
Den 15 maj 1790 angrep Gustav III med sin skärgårdsflotta den ryska eskadern som var förlagd vid Fredrikshamn och gick med seger ur striden.
Svenska och finska skärgårdsflottan hade i början av maj 1790 satt sig i rörelse, och den 10:e anlände kungen från Borgå samt steg ombord vid Pellinge, för att genomföra ett anfall mot ryska skärgårdsflottan i Fredrikshamn i likhet med det örlogsflottan fått befallning att utföra mot den ryska i Reval. Den 14 maj kom svenska skärgårdsflottan till Svensksund samt ryckte fram till anfall tidigt följande morgonen under kungens befäl och lyckades efter några timmars tid slå ryssarna på flykten, med en förlust av nära 30 större och mindre fartyg, vilka dels förstördes, dels togs av svenskarna. Därefter gick kungen in i viken och uppmanade fästningen att kapitulera; men kommendanten begärde och erhöll en timmes betänketid, varunder han fick undsättning, och då inget svar avhördes, återupptog kungen striden på eftermiddagen, men med föga framgång, varför befallning snart gavs att upphöra med elden, och samma dag återvände kungen med flottan till Svensksund.
Striden vid Fredrikshamn var sålunda en viktig seger, vunnen av kungen med skärgårdsflottan; men den hade kunnat bli långt mera avgörande och sannolikt medfört så väl hela ryska eskaderns förstöring som Fredrikshamns uppgivande, om kungen oavbrutet fortsatt striden och inte lämnat manskapet flera timmars vila efter det första anfallet, varigenom fienden fick tid att sansa sig och bättre anordna sitt försvar. Också tycktes konungen ångra, att han inte med ens gjort slut på den ryska Fredrikshamnseskadern. Den 19 maj på aftonen ditsändes kapten Virgin från Svensksund med en avdelning av skärgårdsflottan, att fullborda vad konungen påbörjat; men han fann fienden nu så väl beredd på försvar att han ingenting kunde uträtta.
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Fredrikshamn, 1904–1926 (Not).
Källor
- Gunnar Unger: Illustrerad svensk sjökrigshistoria, omfattande tiden 1680-1814, Albert Bonniers Förlag, Stockholm 1923.