Dominique Strauss-Kahn
Från Rilpedia
Dominique Strauss-Kahn, DSK, född 25 april 1949, är en fransk politiker inom Parti Socialiste (PS). Han är född i Neuilly-sur-Seine i Parisregionen, men tillbringade sin barndom i Marocko. Familjen återvände till Frankrike våren 1960 efter en större jordbävning.
Innehåll |
Akademisk bakgrund
Strauss-Kahn har en grundexamen (license) i offentlig rätt, men hans akademiska gärning har framför allt rört nationalekonomi. Efter att ha disputerat i ämnet och godkänts som universitetslärare undervisade han vid universitetet Nancy 2, sedan vid universitet i Nanterre och de framstående lärosätena École nationale d'administration och HEC i Paris. Trots sina politiska uppdrag vidhåller han fortfarande viss undervisning i makro- och mikroekonomi.
Politisk karriär
Inledande år (1970-1990)
Efter en kortare period vid det socialistiska forskningscentrat och partigrupperingen CERES i mitten av 1970-talet ansluter sig Dominique Strauss-Kahn till Lionel Jospins gruppering. Trots möjligheter till uppdrag som minister i François Mitterrands regering valde Strauss-Kahn 1981 att fortsätta arbeta för Jospin på partikansliet. Han valdes för första gången till nationalförsamlingen 1986, för att 1991 inträda i Mitterands regering som biträdande minister med ansvar för industri- och handelsfrågor.
Politisk paus (1990-1995)
Mellan 1993 och 1995 lämnar han tillfälligt politiken, för att verka som affärsadvokat inom den egna firman DSK Consultants. Han blir under samma tid ordförande för en lobbygrupp som särskilt arbetar med att stärka fransk industris positioner vid EU-organisationerna i Bryssel. Hans tid som konsult och lobbyist har senare orsakat viss kritik från antiliberala vänsterkretsar.
Åter i regeringen (1995-2001)
Från 1995 är han åter inom politiken, nu som borgmästare i parisförorten Sarcelles. Efter socialisternas återtagande av makten i parlamentet blir Dominique Strauss-Kahn 1997 Ekonomi- och Finansminister i sin gamle vän Lionel Jospins regering. Som finansminister lyckas han sänka byggnadsmomsen, vilket leder till viktiga framsteg för statsbudgeten inför Frankrikes införande av euron. Han motsätter sig metoden för arbetstidsförkortningen (35-timmarsveckan) som leds av hans ministerkollega Martine Aubry. Han genomför flera privatiseringar av statsägda företag. Mest omtalat är ombildningen av det statliga telefonbolaget France Telecom, vilket hans premiärminister uttryckligen uteslutit som en möjlighet under sin valkampanj.
På väg mot presidentkampanj (2001-2006)
När en utredning av Strauss-Kahns verksamhet som advokat inleds väljer han i november 1999 att avgå som minister för att bättre kunna försvara sig och för att undvika att svärta ned övriga regeringen. Han frias från samtliga misstankar två år senare, i november 2001, och i ett fyllnadsval återväjs han till nationalförsamlingen med ett starkt stöd i valmanskåren. Hans mandat förnyas i samband med de ordinarie parlamentsvalen 2002. Under partikongressen 2003 väljer han att inte delta i partiledningen, men från slutet av 2004 bildar han tillsammans med Martine Aubry och Jack Lang partiets programkommitté inför president- och parlamentsvalen 2007, med särskilt ansvar för ekonomiska frågor.
Sommaren 2005 meddelade han öppet att han var kandidat i partiets primärval till presidentvalet 2007, och hösten 2006 var han tillsammans med Ségolène Royal och Laurent Fabius en av de tre kandidater som samlat tillräckligt många namnunderskrifter bland partiets folkvalda för att kunna kandidera. Hans valplattform under de tre tv-sända primärvalsdebatterna baserades på en reformistisk socialdemokrati. Han förlorade dock mot Ségolène Royal.
Källor
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Dominique Strauss-Kahn
