Kurt Meyer
Från Rilpedia
| Kurt Meyer | |
|---|---|
| 23 december 1910-23 december 1961 | |
 Kurt Meyer 1943 |
|
| Smeknamn | Schnelle Meyer, Panzermeyer |
| Födelseort | Jerxheim |
| Dödsort | Hagen |
| I tjänst för | Mall:Landsdata Tyskland (1935-1945)Nazityskland |
| Grad | SS-Brigadeführer |
| Enhet | Leibstandarte Adolf Hitler |
| Befäl | 12. SS-Panzer-Division Hitlerjugend |
| Utmärkelser | Riddarkorset med eklöv och svärd av järnkorset |
Kurt Meyer, född 23 december 1910 i Jerxheim (Niedersachsen), död 23 december 1961 i Hagen (Westfalen), var en tysk officer i Waffen-SS under andra världskriget. Meyer tilldelades 27 augusti 1944 Riddarkorset med eklöv och svärd av järnkorset. För sin roll i avrättandet av kanadensiska krigsfångar 1944 dömdes Meyer 1945 till döden, vilket senare omvandlades till livstids fängelse.
Innehåll |
Förkrigstiden och blixtkriget i Polen
Meyer gick med i Nazistpartiet redan 1930 och får därmed betraktas som en inbiten nazist. I maj 1934 placerades Meyer i Leibstandarte Adolf Hitler (LSSAH). Under de inledande striderna i Polen var han kompanichef för 14. Panzerabwehr Kompanie, som då var LSSAH:s pansarvärnsenhet. Även om han inte direkt gillade den ganska stationära verksamhet som bedrivs vid pansarvärnstrupper, gjorde han utmärkta insatser. Han sårades i ena axeln redan 7 september 1939, men han fortsatte att leda sitt förband och 25 september belönades Meyer med Järnkorset av andra graden.
Fälttågen i Frankrike och på Balkan
Under det tyska fälttåget i Nederländerna och Frankrike 1940 förde han befäl över ett motorcykelförband och han fick därvid Järnkorset av första graden. Kort därefter fick han befälet över en spaningsbataljon och blev samtidigt befordrad till SS-Sturmbannführer, major i Waffen-SS. Mussolinis illa genomförda anfall på Grekland och Jugoslavien resulterade i ett tyskt ingripande (och därmed en fördröjning av Operation Barbarossa). Meyers förband gjorde därvid mycket goda insatser och Meyer tilldelades Riddarkorset av järnkorset i maj 1941.
Operation Barbarossa
Vid det tyska angreppet på Sovjetunionen i juni 1941 deltog Meyers bataljon i striderna på den södra fronten, och förbandets ofta mycket snabba aktioner gav honom smeknamnet Schnelle Meyer (”Snabbe Meyer”). Under hösten insjuknade Meyer, och han tillbringade ett antal månader i konvalescens tillsammans med sin hustru i Berlin. I januari 1942 återvände han till sitt förband och för tapperhet i fält belönades han med Tyska korset i guld.
Vid Meyers återkomst hade LSSAH ombildats till SS Pansargrenadjärdivisionen Leibstandarte SS Adolf Hitler, och hans förband deltog i striderna i det tredje slaget vid Charkov (se motoffensiven vid Charkov 1943)som ett slags brandkår, som rusade från det ena krishärden till den andra och hjälpte inringade tyska förband och tillfångatog ett stort antal ryska officerare och manskap. Tredje slaget vid Charkov var det sista som slutade med en tysk seger och Meyer blev den 195:e som tilldelades Riddarkorset med eklöv.
Pansardivisionen Hitlerjugend
Sommaren 1943 beslutade Adolf Hitler att bilda en ny pansardivision 12. SS-Panzer-Division Hitlerjugend. Dess manskap skulle utgöra medlemmar i ungdomsorganisationen Hitlerjugend födda 1926. Det var alltså 17-åringar, som uppfostrats i nazistisk anda och som inte kände till något annat sätt att leva. Divisionens högre ledning hämtades framför allt ur 1. SS-Panzer-Division Leibstandarte SS Adolf Hitler. Meyer, som själv helst önskade bli befälhavare för divisionens pansarregemente, placerades som chef för 25. Pansargrenadjärregementet. Samtidigt befordrades han till SS-Standartenführer (= överste i Waffen-SS). Tidigt i april 1944 förflyttades förbandet till Hasselt i Belgien för att sättas in i försvaret mot de allierades väntade invasion.
Normandiet och striderna kring Caen
6 juni 1944 genomförde de allierade trupperna historiens största amfibieoperation. Från Sword Beach strömmade brittiska och kanadensiska trupper fram i riktning mot den franska staden Caen. De hindrades i sin framryckning av 12. SS Pansardivisionen som till stor del bestod av 17 till 18-åriga soldater som stred fanatiskt. Meyer hade under de inledande striderna beordrat sina soldater att inte ta några fångar vilket ledde till att ett antal kanadensiska soldater sköts för vilket Meyer bar ansvaret. Detta ledde till att även tillfångatagna soldater ur 12. SS blev avrättade av kanadensiska soldater, och soldater ur 12. SS ska ha hittat en order på en stupad kanadensisk officer som löd "Prisoners are not to be taken".
Striderna kring Caen böljade fram och tillbaka och de inledande dagarnas låga förlustsiffror steg till förfärande nivå i samband med striderna om byarna Contest, Buron och Authie men framför allt om flygfältet Carpiquet. Den 14 juni dödades divisionschefen Brigadeführer Fritz Witt av brittiskt artilleri varvid Meyer såsom varande den officer som hade högsta rangen, fick överta ledningen av divisionen. Han befordrades därvid till SS-Brigadeführer (=generalmajor i Waffen-SS) och blev därigenom vid 33 års ålder den yngste generalen och divisionschefen i de tyska stridskrafterna.
Meyers förband förlorade fler och fler av sina soldater och fick inga ersättare. Det gjorde att Meyer insåg att hans division (cirka 22 000 man)- nu reducerad till cirka 5 000 måste retirera. Hans begäran hos överkommandot avslogs, men han trotsade förbudet och han drog tillbaka förbandet bortom floden Orne och lämnade därmed Caen till de allierade.
En kort tid därefter startade de kanadensiska styrkorna ett anfall not staden Falaise med avsikten att så småningom sammanträffa med de amerikanska styrkor som från söder anföll Argentan med avsikt att inringa de kvarvarande tyska trupperna som bland annat utsattes för omfattande attacker från allierade attackflygplan i den så kallade Falaisefickan. Meyer insåg att om han skulle kunna förhindra en total förintelse eller fångenskap för de nu kvarvarande 1 500 Hitlerjugend-soldaterna så måste han agera omedelbart. Man lyckades ta sig ur inringningen och fortsatte över floden Seine och in i Belgien. För stt ledarskap tilldelades Meyer Riddarkorset med eklöv och svärd som den 91:e soldaten. Meyer tillfångatogs av franska partisaner i september 1944 och överlämnades till brittiska trupper. Han dömdes till döden för morden på de kanadensiska krigsfångarna. Dödsstraffet omvandlades till fängelse och han frigavs 1954 till följd av sviktande hälsa.
