Fritidshem
Från Rilpedia
Fritidshem, i dagligt tal ofta kallat fritids eller fritis, är ett ställe där yngre skolbarn i Sverige, upp till ungefär 12 års ålder, kan vara på dagarna före och efter skolan, innan föräldrarna har kommit hem från arbetet. Fritidshem är även öppna på skollov. På fritidshemmen kan barnen göra läxor och leka, och de får ofta mellanmål beroende på vilken vistelstiden är på dagen och vid heldagsomsorg regelrätta måltider. Fritidshemmen samarbetar ofta med externa organisationer och föreningar för att möjliggöra för barnen att delta i andra fritidsaktiviteter (till exempel idrott och musik).
Innehåll |
Historik
Verksamheten började 1887, då Anna Hierta-Retzius startade de så kallade arbetsstugorna. Där utförde fattiga skolbarn med ensamstående mammor handarbete, och kunde också göra läxorna. Verksamheten finansierades av välgörenhetsorganisationer eller privatpersoner. Under 1930- och 40-talen växte en ny syn fram på de slag av inrättningar som arbetsstugorna representerade. Samhället skulle ta ett större ansvar för barns omsorg och fostran och fattigvårdsstämpeln skulle tvättas bort. I mitten av 1940-talet infördes statsbidrag både till arbetsstugorna och de yngre barnens barnkrubbor. Då ökade kommunernas ansvar för verksamheten och förskollärare anställdes som ansvariga för verksamheten. Ungefär samtidigt skedde namnbyte till eftermiddagshem. I eftermiddagshemmen behövde barnen inte längre arbeta utan kunde ägna sig åt läxläsning och rekreation. Fritidsintressen uppmuntrades och omsorgen om barnen betonades. Under 1960-talet blev fritidshem en allt vanligare benämning. 1964 startade en speciell utbildning med yrkesbetäckningen fritidspedagog. På 1960-talet var det främst ensamstående mödrar som var beroende av barntillsyn för att kunna arbeta som använde fritidshemmen även om tillsynsformen var öppen för alla. Under 1970-talet sökte sig allt fler kvinnor ut på arbetsmarknaden och behovet av fritidshem ökade. En ytterligare ökning kom på 1990-talet då allt fler 6-åringar skrevs in på fritidshemmen samt att sysselsättningsgraden för kvinnorna ökade.
- 1975 var 5 % av alla barn 7-9 år och 1 % av alla barn 10-12 år inskrivna på fritidshem.
- 2006 var 78,3 % av alla barn 6-9 år och 11,3 % av alla barn 10-12 år inskrivna på fritidshem.
Verksamhet
Synen på fritidshemmets uppgift har varierat över tid. Från att på 1880-talet ha arbetet som fokus, till att under 1980-talet vara ett komplement till hemmet, enligt Socialstyrelsens beslut. Slutligen när socialtjänstlagen ändrades 1995 överfördes fritidshemmen till skolbarnsomsorgen då ändrades inriktningen till att fritishemmen skulle komplettera skolan. Detta ledde till att fritidshemmen växte samman med skolan lokalmässigt, organisatoriskt och verksamhetsmässigt. Målet med detta är en gemensam syn på barns lärande och utveckling. Enligt Skollagen skall skolbarnsomsorgen utgå från varje barns behov. Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling skall ges den omsorg som deras speciella behov kräver. När det gäller de renodlade kunskaps målen säger LPO 94 att fritidshemmet kan bidra genom sina erfarenheter av en utforskande och laborativ och praktisk metodik.
Gruppstorlekar och personaltäthet har även genomgått stora ändringar. Gruppstorleken i genomsnitt i Sverige 1980 var 17,8 barn per grupp och 2006 var den 31,7 barn per grupp. Personaltätheten i genomsnitt i Sverige 1990 var 8,3 barn per årsarbetare och 2006 var den 18,9 barn per årsarbetare. Fritidshem drivs i huvudsak i kommunal regi, men förekommer också i privata former efter tillstånd att bedriva verksamheten.
- 1997 var 44 % av personalen fritidspedagoger, 25 % förskollärare, 1 % Lärare, 21 % barnskötare , 9 % hade annan utbildning.
- 2006 var 30 % personalen fritidspedagoger , 21 % förskollärare, 6 % Lärare, 47 % hade annan utbildning bland annat barnskötare (barnskötare redovisas inte separat).
Referenser
Tryckta källor
- Allmänna råd för fritidshem, Skolverket 1999
- Skollagen, 2a kap 3 §
Webbkällor
- skolverket.se – statistik om fritidshem
