Slaget vid Stegeborg

Från Rilpedia

Version från den 13 augusti 2008 kl. 19.21 av Goombah (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Slaget vid Stegeborg
Del av Kriget mot Sigismund
Datum 8 september 1598
Plats Stegeborg
Utfall Polsk seger
Stridande
Sweden-Flag-1562.svg Sverige Flaga Rzeczpospolitej Obojga Narodow.svg Polen-Litauen
Sweden-Flag-1562.svg Svenska lojalister
Befälhavare
Sweden-Flag-1562.svg Hertig Karl Flaga Rzeczpospolitej Obojga Narodow.svg Sigismund
Styrka
 ?  ?
Förluster
300 16

Slaget vid Stegeborg utkämpades vid Stegeborg, den 8 september 1598, mellan hertig Karl, sedermera Karl IX, och Sigismund, kung av Sverige och Polen. Sigismund segrade i slaget som var den första sammandrabbningen under Kriget mot Sigismund.

I augusti 1598 hade hertig Karls män lyckats omringa Sigismunds soldater och skära av deras trupptillförsel. I september blev hertigens armé dessutom allt mer närgången och ställde hårdare krav i förhandlingarna som pågick mellan parterna. Detta gjorde att Sigismund tvingades ta till vapen för att befria sig från den utsatta situationen.

Kungen själv satt visserligen i en fälla, men han hade trupper på andra håll som kunde komma till undsättning. Hans Vejer fick order om att anfalla svenskarna i ryggen, västerifrån. En annan officer, Farensbach, ställde upp i slagordning framför fienden. Karl svarade genast.

På morgonen den 8 september gick hertig Karls utvilade soldater till anfall mot Stegeborg. De fick dock en riktig mardrömsstart och hamnade på en slätt mellan polackernas eldar. En svensk stupade först av alla, vilket stärkte polackernas mod rejält. Enligt deras övertygelse skulle den här som först miste en soldat förlora hela striden. De fick rätt. Efter några timmar var Sigismunds seger klar och han gav därför storsint order om att avbryta dödandet

Hertig Karl och hans armé drog sig snabbt tillbaka till deras läger vid Mem. Förlusterna räknades till 300 man, men det var ändå prestigen som sved mest för Karl. Han kände sig extra förödmjukad när Sigismund uppträdde storsint. Allting blev så påfrestande att den vanligtvis envise Karl ville avgå och fly med sin familj från landet. Några högt uppsatta officierare lyckades dock övertala honom att stanna och kriget mot Sigismund kunde fortsätta.

Se även

Personliga verktyg
På andra språk