Upptäcktsresornas epok
Från Rilpedia
Upptäcktsresornas epok var den tid när flera långa upptäcktsresor förändrade européernas bild av världen. Den sträcker sig från början av 1400-talet fram till tidigt 1600-tal. Under denna period nådde europeiska skepp i stort sett alla delar av världen i sökandet efter nya handelsvägar och handelspartners. Detta stimulerade den växande kapitalismen i Europa. Européerna lärde härmed känna folkgrupper och kartlade områden som tidigare varit okända för dem.
Bland de mest berömda upptäckarna från denna period kan man nämna Christopher Columbus, Vasco da Gama, Pedro Álvares Cabral, John Cabot, Yermak, Juan Ponce de León, Ferdinand Magellan, Willem Barentsz, Abel Tasman, Jacques Cartier, Willem Jansz och James Cook. Den första att nå Indien var Vasco da Gama.
Upptäcktsresorna kom till genom föreställningar och teknologier som växt fram under renässansen. En tanke som hade stor betydelse för utvecklingen var att man ville finna en väg till Asien som gick västerut från Europa. Bland teknologier kan man till exempel nämna framsteg inom kartografi, navigering, eldvapen och skeppsbyggnad. Viktigast var utvecklandet av fartygstyperna karack och senare karavell, vilket skedde i Spanien och Portugal. Dessa fartyg utvecklades från medeltida europeiska föregångare genom tillägg av lösningar som importerades från den arabiska/muslimska världen. Det var de första skeppen som kunde lämna det relativt stillsamma Medelhavet och segla tryggt på det öppna havet ute på Atlanten.
Se även
- Portugals historia
- Brasiliens historia
- Lista över upptäcktsresande
- Indiens historia: Upptäcktsresande och handelsmän
- Upptäcktsresa
- Tidigmoderna tiden
