Linköpings slott
Från Rilpedia
Linköpings slott är Sveriges äldsta profana (icke kyrkliga) byggnad med delar från 1100-talet. De äldsta delarna är inbyggda i slottets västra länga. Slottet ligger högt beläget och strax väster om Linköpings innerstad, nära domkyrkan, det har en stram klassicistisk fasad och är vitt med grönt koppartak.
Trakten kring Linköping var säte för den Sverkerska ätten under tidig medeltid och centrum för kloster och kyrkobyggande i Sverige och slottet var ursprungligen en biskopsgård. Slottet är sedan 1785 landshövdingsresidens för Östergötlands län.
Innehåll |
Slottets historia
Sverkerska ätten och Biskopsgården
Linköping blev stift i slutet på 1000-talet eller tidigt 1100-tal och gården i Linköping blev biskop Gisles biskopsgård och byggdes samtidigt som Linköpings domkyrkas äldsta delar (påbörjad runt 1120 och färdigbyggd runt 1160). I påven Alexander III:s skyddsbrev till biskopen Kol 1178, nämns sexton gods, bland annat Linköpings gård som ett "mansio", dvs. ett ståtligt byggverk med dåtidens mått. De äldsta delarna är inbyggda i nuvarande slottets västra länga och består av en liten kalkstenskällare och en representationsbyggnad av kalksten i två våningar från 1100-talets första hälft. Den ursprungliga gården påminner mycket om biskopsgården i Trondheim från 1160-tal.[1]
Under tidig medeltid byggdes mycket kyrkor och kloster i Götaland till skillnad mot det mer konservativa Svealand och Uppland. Kung Sverker den äldre inrättade med ärkebiskop Eskil i Lund - Sveriges första Cisterciens kloster i Alvastra år 1143. Konkurrensen mellan Götar och Svear gjorde att man inte kunde enas om ett ärkestift i Sverige därför stannade påvens sändebud i Lund, som var kyrkoprovinsen Sverige-Danmarks huvudsäte, vid kardinalsbesöket år 1153. Då lär Linköping ha varit föreslaget som ärkebiskopsäte för blivande kyrkoprovinsen Sverige. Men det blev Uppsala som upphöjdes till ärkestift 1164 och Linköping fick rangplats som stift nummer två och omfattade Östergötland, Småland, Öland och Gotland.[2]
Gården byggdes ut till en biskopsborg av Birger Jarls son, Bengt Birgersson, som var hertig av Finland och blev biskop år 1286. Utbyggnaden bestod bland annat av ett krenelerat torn i nordöst och för första gången användes tegel som byggmaterial. Biskop Bengt gav också staden Bjälboättens lejon som stadsvapen. På 1400-talet revs delar av tornet och ersattes av den västra huslängan med trappstegsgavel och gården fick en ringmur. Mäster Adam van Düren som byggde koret i domkyrkan dekorerade också borgens västra fasaden i slutet på 1400-talet.
Reformationen och renässansslott
Hans Brask som var Linköpings siste romersk katolske biskop (1513-1527), var Kristian II starke man i Sverige mot Sturepartiet och högadeln, han spelade en framträdande roll under Stockholms blodbad och kämpade mot den protestantiska reformationen av kyrkan. Efter Gustav Vasas seger över Kung Kristian och indragning av gods till kronan flydde Biskop Brask till Danzig och biskopsborgen gjordes om till kungligt slott 1527, kung Gustav lät bygga ihop den västra längan och satte in stora renässansglasfönster på övervåningen.
På 1570-talet lät Johan III bygga ut slottet genom arkitekten Arendt du Roy med en ny trevåningsflygel utmed södra ringmuren, han byggde också på den västra längan med en våning . Hela slottet var då vitt med röda bårder runt dörrar och en del fönster. Under hertig Karls tid, i slutet på 1500-talet gjordes slottet om till renässansslott med praktgavlar, trapptorn och trumpetargångar på den östra muren.
Hertig Karl höll de riksråd som motsatte sig honom fångna på slottet, de anklagades för förräderi och att stå på Kung Sigismunds sida i slaget vid Stångebro 1598. Hertigen som själv var part i målet agerade åklagare och den summariska rättegången som hölls i rikssalen har kallats Sveriges största rättsskandal. Flera historiker menar numera att riksråden, Sparre, Banér och Bielke inte blev avrättade på Stora torget eller Järntorget nere i staden som tidigare har hävdats, utan att Linköpings blodbad år 1600 verkligen ägde rum på slottets borggård.[3]
Klassicism och ombyggnad
Stora delar av Linköping brann ner år 1700, bland annat rådhuset men slottet och domkyrkan klarade sig. Vid det här laget var slottet övergivet och förfallet och togs i bruk som stadsarrest. De östra delarna av slottets flyglar gjordes om till fängelse.
1796 började man förvandla byggnaden till en stram ämbetsbyggnad för Linköpings Landshövdingar i klassicistisk stil genom att riva praktgavlarna och göra en ny klassicistisk portal, slottet rappades i gul färg som var tidens ideal. På 1880-talet var rådde en historieromantisk trend och man ville återskapa byggnaden som ett historiskt renässansslott med loftgång och praktgavlar. Men på 1930-talet blåste nyklassicistiska vindar och man tog bort 1800-talets renässansdekorationer. Nu stramades slottet upp för att återfå sitt avskalade utseende från den nyklassiska ombyggnaden kring 1800 vilket fortfarande utgör slottets utseende.
Slottet idag
1995 började Statens Fastighetsverk renovera fasaden och man upptäckte att de äldsta delarna inte var från 1200-talet som man trott, utan från biskop Gisles gård på 1100-talet vilket gör slottet till Sveriges äldsta profana byggnad. Man har markerat spår från de äldre byggnadsverken, fönster och prång i den västra fasaden som en karta på slottets historia. Slottets inredning präglas mest av renoveringen till Landshövdingsresidens från 1796 men finns fortfarande lämningar av renässansslottet kvar som en spis i rikssalen och ett par dekorerade tak har bevarats.
Norra flygeln är idag ombyggd för Linköpings Slotts- och Domkyrkomuseum [1] invigt år 2000 och södra flygeln innehåller kontor. I slottet finns nuvarande landshövdingen Björn Erikssons representationsvåning och privata bostad. Slottsträdgården är anlagd av Rudolf Abelin åren 1905–06 och har använts som handelsträdgård.[4]
Fotnoter
- ↑ Fastighetsverkets tidning, Kulturvärden 2001:1 Linköpings slott- Mer komplext än någon kunnat ana
- ↑ Petrén. 2000 sid. 17-19
- ↑ Östgöta Correspondenten - Blodbad måste skrivas om
- ↑ Fastighetsverkets tidning, Kulturvärden 2004:2 Den perfekta förlåtande miljön - Linköpings slott
Källor och länkar
- Linköpings Slotts- och Domkyrkomuseum
- Linköpings slott- Länsstyrelsen
- Linköpings slott - Fastighetsverket
- Sverkerätten som kloster och kyrkobyggare
- Petrén Erik. 2000. Kyrka och makt. Universtitetstryckeriet Uppsala. ISBN 91-631-0063-0
