Kontokort

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Kontokort är ett betalningsmedel som fungerar på de inköpsställen som accepterar kortet som betalningsmedel. Kontokort indelas i bankkort (eng. debit card), som är direkt kopplade till innehavarens konto, betalkort (eng. charge card), som låter innehavaren betala mot månatlig faktura, samt kreditkort (eng. credit card), som är betalkort med kontokredit. Kontokort har innehavarens namn och kortnummer präglat på kortet. För kortutgivare (banker etc.) som är anslutna till VISA eller MasterCard finns strikta formkrav hur kortet skall se ut och vad för information ett kort skall innehålla. Dessa formkrav finns reglerade inom regler och direktiv utarbetade av VISA och MasterCard.

Historia

Kort som betalningsmedel uppstod i USA på 1950-talet. Det första kortet anses vara Diners Club, skapat av Frank McNamara 1956. I Sverige kom tidigt Köpkort och senare Eurocard att dominera marknaden under 1960-talet. Kontokortet liknar i sin modell checken, men har genom sin utbyggda infrastruktur och den garanterade betalningen till säljföretaget, kommit att slå ut checken helt i Norden. I andra länder, som exempelvis USA är checken fortfarande ett vanligt betalningsmedel.

Kortköp

Kortköp är ett köp som görs antingen i butik eller på Internet då kunden istället för pengar som betalningsmedel använder ett kontokort. Normalt kontrolleras kortet via datakommunikation med banken (s.k auktorisation). Om banken ger klartecken och säljföretaget gör de kontroller som den inlösenbanken kräver, är säljföretaget garantarad att få betalt. Reglerna för kontroller varierar mellan hur säljföretaget tar emot kort, till exempel om det sker vid en bemannad kassa, i en bensinpump, en parkeringsautomat eller en självutcheckning i butik.

För att slutföra köpet, måste kortinnehavaren/kunden godkänna att kontot debiteras. Detta gör kunden genom att antingen slå in sin PIN-kod (PIN-köp) eller, om kortutgivaren tillåter det, skriva under ett kvitto (signaturköp). Vid signaturköp, har de svenska bankerna kommit överens om att om kortet är utgivet av en svensk bank, måste kunden visa upp en legitimationshandling om köpet överstiger 200 kronor. För kort utgivna av utländska kortutgivare ställs inte motsvarande krav, även om många säljföretag har samma rutin för dessa.

När säljföretaget har stängt, tömmer man terminalen och för över de genomförda transaktionerna (kortköpen) till den kortinlösande banken, för att få ersättning för köpen. Därefter kan den kortinlösande banken skicka vidare köpinformationen till kortinnehavarens bank, så att kunden debiteras. Debitering kan ske genom uttag på konto (bankkort) eller genom att samla köpen på en faktura (betalkort och kreditkort).

Avgifter

Det är vanligt att kiosker och mindre butiker tar ut en avgift vid kortköp. Detta beror på att vid varje kortköp måste säljföretaget betala en avgift till banken som löser in (betalar ut ersättning) för kortköpet. Avgiften varierar med korttyp enligt ovan och förhandlas mellan butiken och den inlösande banken. Säljföretagets rätt att ta ut en extraavgift bestäms av avtalet mellan butiken och den inlösande banken.

Några som motsätter sig extraavgifter är Sveriges Konsumentråd. De tycker att det är fel då branschen samtidigt uppmanar konsumenterna att använda kort och att den årsavgift som kontokortsanvändarna betalar borde räcka.^[1] Sven Estwall som är Nordenchef för Visa Europe menar att det minskade flödet av kontanter är något som gynnar både säljföretagen och konsumenterna och det ökar dessutom säkerheten för oss alla.^[1]

Svensk Handel tar däremot säljföretagens parti och menar att de inte kan sälja ett tuggumi för tre kronor och gå med förlust om kunden betalar med kort.^[1]

Källor och vidare läsning

1. ↑ ^{1,0 1,1 1,2} ”Dagens Nyheter: Kortavgift tas ofta ut felaktigt”. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=145&a=513612&rss=1399. Läst 2007-07-10. 

Johnsson, Peter: Bankkort och andra kort för gränslösa betalningar, Industrilitteratur, 2004. ISBN 91-7548-687-3. 

 Denna artikel om pengar eller andra betalningsmedel är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.