Georg Brandes
Från Rilpedia
Georg Morris Cohen Brandes, född 4 februari 1842 i Köpenhamn, död 19 februari 1927, var en dansk judisk litteraturkritiker och litteraturforskare. Han hade ett enormt inflytande över skandinavisk litteratur från 1870-talet fram till sekelskiftet. Han räknas som den viktigaste teoretikern och ideologen bakom det modernas genombrott i den skandinaviska litteraturen. Han är uppväxt i en judisk icke-ortodox familj och blev student på Köpenhamns universitet 1859.
Vid drygt trettio års ålder formulerade Brandes principerna för en ny realism i konsten och litteraturen där problem skulle sättas under debatt. Hans litterära målsättning delades av många författare, inte minst av den norske dramatikern Henrik Ibsen. Även August Strindberg var inspirerad av Brandes idéer. Mellan åren 1886 och 1888 hade Brandes ett förhållande med den svenska författarinnan Victoria Benedictsson (känd under pseudonymen Ernst Ahlgren). Victoria Benedictsson skar halsen av sig 1888 på ett hotellrum i Danmark på grund av sin olyckliga kärlek och en nedlåtande recension av Brandes bror. Till de skrifter som vanligtvis brukar framhållas som Brandes viktigaste hör Hovedstrømninger i det 19. aarhundredets litteratur.
Verk översatta till svenska, urval
- Sören Kierkegaard, 1877
- Esaias Tegnér: en litteraturpsykologisk studie, 1878
- Björnson och Ibsen: två karakteristiker, 1882
- Intryck från Polen, 1890
- Cajus Julius Caesar (2 vol.), 1918-1919
- Tragediens andra del 1919
- Voltaire 1922
- Historien om Jesus, 1925 (Sagnen om Jesus)
- Brevväxling med svenska och finska författare och vetenskapsmän, Georg och Edv. Brandes; utgiven av John Landquist under medverkan av Morten Borup (2 vol.), 1939-1942
- Om böcker 1960
