Mariana Koskull

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Henrietta Mariana Charlotta Koskull, född 1785, död 1841, var en svensk hovfröken.

Mariana (eller Marianne som hon kallas i vissa källor) var dotter till Gustaf Fredrik Koskull och Anna Charlotta Gjelstrup. Hon var hovdam till Hedvig Elisabet Charlotta av Oldenburg. Vid hovet var hon en av de ledande societetsdamerna och omtalad för sin bildning, musikalitet (hon spelade harpa) och innehade ofta huvudrollen i hovets amatörpjäser. Hon har utpekats som älskarinna till både Karl XIII och sedan till Karl XIV Johan, men i båda fallen är historikerna inte eniga om hon verkligen innehade denna roll eller bara själv försökte göra sken av det. De är också oeniga om ifall hon har ett barn tillsammans med den sistnämnda. Vad gäller Karl XVIII, skrev hans fru att han betedde sig som hennes älskare utan att verkligen kunna vara det (1815), medan Bernadotte troddes ha inlett ett förhållande med henne 1811, även om han troddes vara verkligt förälskad i hennes kusin, grevinnan Brahe. Bernadotte ska ha försökt dölja förbindelsen, medan Koskull visade upp de presenter han gav henne och underblåste ryktet. I juni 1815 visade hon upp juveler så dyrbara att det var uppenbart - det var åtminstone det intryck man fick - att de var en present från Bernadotte, enligt drottningen. Hon lät avmåla sig som musikens musa, och placerade denna bild i en tavla vars baksida var ett porträtt av en spåkvinna; tavlan hängdes i kungens förrum. Enligt Magnus Jacob Crusenstolpe var detta ett sätt att kommunicera med Bernadotte: då tavlan var vänd med spåkvinnan framåt, var det ett tecken på att hon skulle tillbringa dagen med kungen, och då den var vänd med musan framåt, var dagen vikt för Bernadotte. Koskull rekommenderade utnämningar till ämbeten och ska ha fått sin bror Gustav utnämnd till kaptenslöjtnant för Livdrabanterna. Då Mariana Koskull och den blivande Oscar I vid ett tillfälle flirtade med varandra, utbrast Oscars guvernör, Germund Ludvig Cederhielm, en hovman, enligt uppgift; "För Guds skull, fröken- skona den tredje generationen, ni fördärvar ju dem allihopa på en gång!"

Källor

• Lars Elgklou, "Familjen Bernadotte. En kunglig släktkrönika"
• Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok IX, Stockholm, P.A. Norstedt & Söners förlag, 412070, (1942)
• Lars Elgklou: Bernadotte. Historien - eller historier - om en familj., Askild & Kärnekull Förlag AB, Stockholm 1978. ISBN 91 7008 882 9. 

 Denna artikel om en person med huvudsaklig anknytning till Sverige är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.