Stieg Larsson

Från Rilpedia

Version från den 31 maj 2009 kl. 01.13 av Enar Nordvik (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Ej att förväxlas med en annan författare med liknande namn, se Stig Larsson (författare).
Stieg Larsson
Född Karl Stig-Erland Larsson
15 augusti 1954
Skelleftehamn, Västerbottens län
Död 9 november 2004 (50 år)
Stockholm
Yrke Journalist och författare
Nationalitet Sverige
Genrer Kriminalromaner
Ämnen Högerextremism och rasism
Make/maka Eva Gabrielsson

Officiell webbplats

Karl Stig-Erland Larsson, född 15 augusti 1954 i Skelleftehamn, Västerbottens län, död 9 november 2004 i Stockholm, var en svensk journalist och författare, känd från sitt engagemang mot högerextremism och rasism. Han utgav 1991 boken Extremhögern tillsammans med Anna-Lena Lodenius.

Larsson skrev även Sverigedemokraterna: den nationella rörelsen tillsammans med Mikael Ekman, samt var medförfattare till boken Sverigedemokraterna från insidan. Innan han avled fanns tre deckare färdigställda, den så kallade Millennium-serien. Den första, Män som hatar kvinnor gavs ut i augusti 2005, nummer två Flickan som lekte med elden gavs ut i juni 2006, och den tredje Luftslottet som sprängdes gavs ut i maj 2007. En fjärde bok i serien var påbörjad när Larsson gick bort, men familjen har kommit överens om att den inte kommer publiceras. Larsson beskrev i en tidningsintervju kort före sin död detta författande i en ny genre som "sin pensionsförsäkring".

Från 1982 arbetade Stieg som skandinavienkorrespondent för den brittiska antifascistiska tidningen Searchlight.[1] Stieg Larsson var en av de som grundade Hill-stiftelsen, som 1995 omdöptes till stiftelsen Expo, och arbetade som chefredaktör för tidskriften Expo från 1999. Han var anställd vid Tidningarnas telegrambyrå (TT) som nyhetsgrafiker mellan 1977 och 1999. Fram till åtminstone 1987 var han partipolitiskt aktiv i trotskistiska Socialistiska partiet (tidigare Kommunistiska Arbetarförbundet) men lämnade detta parti då han, enligt egen uppgift, inte ville försvara utländska socialistiska regimer av tvivelaktig demokratisk halt.[källa behövs]

Innehåll

Bakgrund

Larsson, vars far Erland Larsson var tecknare på Västerbottens-Kuriren, växte upp hos sin morfar i Måggliden nära byn Bjursele (som beskrivs i hans första deckare) mellan Norsjö[2] och Bastuträsk. Där bodde han under sina första nio år fram till morfaderns död.[3] Föräldrarna var 17 år när Stieg föddes.[källa behövs] Han bodde sedan efter morfaderns död hos föräldrarna, som nu också hade ytterligare en son,[2] men flyttade som 16-åring hemifrån. Vid 18 års ålder träffade han på ett möte för Förenade FNL-grupperna i Umeå blivande arkitekten Eva Gabrielsson, som blev hans livskamrat fram till hans död.[4]

Larsson avled i hjärtinfarkt 2004. Eftersom Larsson och hans sambo Eva Gabrielsson inte var gifta tillföll hela arvet fadern och brodern. I maj 2008 avslöjades att ett testamente av Larsson hittats, där han testamenterade sina finansiella tillgångar till Kommunistiska Arbetarförbundets (Socialistiska partiets) Umeåavdelning. Testamentet, som inte är bevittnat och därför inte juridiskt bindande, skrevs av Larsson 1977 strax innan han åkte till inbördeskriget i Etiopien.[5]

Stiegs morfar var anti-nazist.[3] På 1940-talet hade morfadern internerats i det norrbottniska interneringslägret Storsien[3] (efter kriget omdöpt till arbetsläger). Enligt Stiegs far är den historien inte sann,[2] men Eva Gabrielsson hävdar att det är här som Stiegs arbete sedan 1970-talet mot diskriminering, rasism och högerextremism bottnar.[3] Morfadern uppges ha varit anställd vid Rönnskärsverken i Skelleftehamn samma år som Stieg föddes 1954.[2]

Kuriosa

Stig blir Stieg

Stieg Larsson, vars fullständiga namn var Karl Stig-Erland Larsson, bytte namn eftersom han och författarkollegan Stig Larsson var trötta på att de förväxlades hela tiden. Lustigast är emellertid att ingen av dem vid den tiden ännu blivit författare; i stället ägnade sig båda åt fotografering och det var i egenskap av fotografer de ville undvika att bli ihopblandade. Enligt Stieg Larssons far Erland singlade de slant om vem av dem som skulle byta namn, och det var Stieg Larsson som förlorade.[2] Enligt Stig Larsson singlade de dock aldrig slant, utan Stieg ändrade själv stavningen.[6] Oavsett var det inte helt opassande med tanke på att Stieg Larsson senare blev kriminalförfattare , eftersom även Stieg Trenter (eg. Stig Johansson) stavade sig så. Stavningen Stieg har återfunnits i skrifter från 1972.[7]

Science fiction

Under många år var Stieg Larsson också engagerad i den svenska science fiction-scenen, där han bland annat tillsammans med Rune Forsgren publicerade de båda uppskattade fanzinen Sfären och Fijagh!. 1978-1979 ingick han i styrelsen för Nordens största sf-förening, Skandinavisk förening för science fiction, SFSF; 1980 var han föreningens ordförande.

Bibliografi

  • Stieg Larsson, Anna-Lena Lodenius: Extremhögern, Stockholm, Tidens förlag, 1991, andra upplaga 1994
  • Stieg Larsson: Överleva deadline - handbok för hotade journalister, Stockholm, Svenska journalistförbundet 2000
  • Stieg Larsson, Mikael Ekman: Sverigedemokraterna : den nationella rörelsen, Stockholm, Ordfront, Expos förlag, 2001
  • Stieg Larsson, Cecilia Englund: Debatten om hedersmord : feminism eller rasism, Stockholm, Svartvitts förlag, 2004
  • Richard Slätt, Maria Blomquist, Stieg Larsson, David Lagerlöf med flera: Sverigedemokraterna från insidan, 2004

Forskningsrapporter

  • Stieg Larsson, Nanna Holst:National Analytical Study on Racist Violence and Crime[8], rapport inom RAXEN

Romaner

Huvudartikel: Millennium-serien

Tidskrifter

  • Svartvitt med Expo, 1999-2002
  • Expo, 2002-2004

Priser och utmärkelser

Referenser

  1. ↑ http://www.expo.se/stieglarsson.html
  2. ↑ 2,0 2,1 2,2 2,3 2,4 Pettersson, Jenny (2007-06-01). ”Berättelsen om Stieg Larsson” (på svenska). Norra Västerbotten. http://www.norran.se/kultur/article35797.ece. Läst 2008-06-11. 
  3. ↑ 3,0 3,1 3,2 3,3 Gabrielsson, Eva (2007-04-10). ”"Stieg ville inte bli kändis, allra minst som deckarförfattare"” (på svenska). Norra Västerbotten. http://www.norran.se/kultur/article35836.ece. Läst 2008-06-11. 
  4. ↑ Markus Wilhelmson (2006-11-10). ”Sveriges deckarkung” (på svenska). Att:ention. http://ekonominyheterna.se/attention/magasin/2006/9/sveriges_deckarkung/index.xml. 
  5. ↑ Uddenfeldt, Therese (2008-05-28). ”Stieg Larssons testamente hittat” (på svenska). Dagens Nyheter. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=774185. Läst 2008-06-11. 
  6. ↑ Hans Forsman (2008-02-27). ”Stig Larsson: Han ändrade själv stavningen” (på svenska). Västerbottens Folkblad. http://www.folkbladet.nu/?p=137240. Läst 2008-02-27. 
  7. ↑ Juggas, Bodil (2008-05-29). ”Okänd Stieg Larsson-novell på nätet” (på svenska). Arbetarbladet. http://arbetarbladet.se/kultur/litteratur/1.18034. Läst 2008-06-11. 
  8. ↑ http://fra.europa.eu/fra/material/pub/RAXEN/4/RV/CS-RV-NR-SE.pdf
  9. ↑ 9,0 9,1 ”Stieg Larsson fick Glasnyckeln”. 2008-06-11. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2374&a=778553&rss=2356. Läst 2008-06-12. 

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Stieg_Larsson"
Personliga verktyg