Gråsuggor

Från Rilpedia

Version från den 1 maj 2009 kl. 22.36 av Pieter Kuiper (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Gråsuggor
Ligia exotica
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djurriket
Animalia
Stam: Leddjur
Arthropoda
Understam: Kräftdjur
Crustacea
Klass: Storkräftor
Malacostraca
Ordning: Gråsuggor
Isopoda
Vetenskapligt namn
§Isopoda
Auktor: Latreille, 1817
Underordningar
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Gråsuggor (Isopoda) är en av de mest varierade ordningarna bland kräftdjuren med cirka 10 000 kända arter fördelade på ett hundratjugotal släkten. Det finns arter anpassade till en mängd varierande levnadsmiljöer, allt från landlevande arter till djuphavsarter. De landlevande arterna återfinns huvudsakligen inom underordningen Oniscidea, men denna underordning innehåller även havslevande arter. De djuphavslevande arterna återfinns huvudsakligen inom underordningen Asellota. Det finns också ett flertal arter inom släktet Cymothoa som är parasiter på fiskar; de fäster sig i botten av munhålan och äter från värdens tunga.

Det finns fossil av gråsuggor från karbon (underordningen Phreatoicidea, familjen Paleophreatoicidae) som i princip ser likadana ut som nu på södra halvklotet levande sötvattensarter av samma underordning.

Innehåll

Dialektalt namn

De gråsuggor, som som tillhör släktet Oniscus av familjen Oniscidae kallas i Hälsingland bänkgylta. [1]

Utseende

Gråsuggor är normalt 3-12 millimeter långa, men arten Bathynomus giganteus kan bli upp till 5 decimeter lång och väga 1,7 kilogram.

Kroppen är tillplattad och har tydliga segment på bakkroppen. Antennerna har en lång och tunn yttre del som är uppdelad i många små leder. De har sju benpar och det sista benparet hålls oftast rakt bakåt. Dessa extremiteter har två grenar var som båda är långa och nästan lika stora. Gråsuggorna har gälar som sitter vid det bakersta benparet; även de landlevande arterna har dessa kvar. Dessa gälar tvingar även de landlevande arterna att uppehålla sig i fuktiga miljöer. Gråsuggorna har också lungor, men dessa står enbart för cirka 5 % av syreupptagningen.

Noter

  1. Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, Geebers, Lund 1867/Malmö 1962, sida 75 [1]

Källor

  • Delar av denna artikel är baserade på en översättning från engelska Wikipedia - Isopoda.
  • Delar av denna artikel är baserade på en översättning från tyska Wikipedia - Asseln
  • Brusca, R. C. and G. D. F.  Wilson. 1991. A phylogenetic analysis of the Isopoda with some classificatory recommendations. Mem. Queensland Mus. 31: 143-204.
  • Wilson, G. D. F. and R. R. Hessler. 1987. Speciation in the deep sea. An. Rev. Ecol. Syst. 18: 185-207.

Externa länkar

SMÅKRYP

Personliga verktyg