Gothaprogrammet
Från Rilpedia
Gothaprogrammet, ty. Gothaer Programm, tyskt socialistiskt partiprogram som antogs 1875 vid en kongress i Gotha samtidigt som Tyska socialistiska arbetarpartiet bildades. Gothaprogrammet påverkade den svenska socialdemokratins första partiprogram, men blev även skarpt kritiserad av Karl Marx och Friedrich Engels.
1869 höll de tyska socialdemokraternas sin första partikongress under vilket det så kallade Eisenachprogrammet antogs. Partiet var då strikt marxistiskt och påverkat av August Bebel och Första internationalen. Ferdinand Lassalle ledde ett annat socialdemokratiskt parti, och det fanns en önskan att förena dessa, varför en kongress anordnades i Gotha 1875. Segraren var tvivelsutan Lassalle trots att Gothaprogrammet förklarades vara en kompromiss mellan de båda grupperna.
Gothaprogrammet fastslår att arbetet ”är all rikedoms och all kulturs källa” och förordar att ”med alla lagliga medel” sönderbryta den ”järnhårda lönelagen” genom ”avskaffande av lönearbetets system” och att all form av politisk och social ojämlikhet ska försvinna. Partiet menar att fastän de var medvetna om socialismens internationella natur, så verkade de främst nationellt. Arbetarklassen, hävdas det i programmet, måste själv befria sig från elände och förtryck, då ”alla andra klasser endast är en reaktionär massa”. För att lösa de sociala problemen krävde partiet att staten skulle inrätta produktionsföreningar för industri och jordbruk ur vilka den socialistiska organisationen skulle uppstå.
Det första svenska socialistiska partiprogrammet skrevs av August Palm, vilket antogs av dennes Malmöorganisation hösten 1882 och publicerades i tidningen Folkviljan. August Palms partiprogram är i det mesta en ren översättning av Gothaprogrammet, men skiljer sig åt på vissa punkter i en riktning som kan tyckas vara marxistisk. Utan påverkan från Marx uppstod även kritik mot Gothaprogrammet inom den svenska arbetarrörelsen. 1888 skrev Axel Danielsson ett nytt partiprogram där han framhåller att kungar gjort betydelsefulla och positiva inskränkningar i ägande- och maktstrukturer,1 och lyfter i stället fram borgarna som exploatörerna.
Innehåll |
Kritik av Gothaprogrammet
När Karl Marx och Friedrich Engels läste programmet kritiserade de det punkt för punkt, och Marx skrev i ett brev även att själva föresatsen att tro att ett principprogram skulle lösa något var fel, då de egentligen borde ha kommit överens om ”aktion mot den gemensamme fienden”. Kritiken publicerades dock inte förrän femton år därefter. Kritiken mot Gothaprogrammet avslutas med den berömda frasen "Jag har talat och räddat min själ" (Dixi et salvavi animam mean).
Under tiden mellan Gothaprogrammets tillkomst och Marx kritik blev offentlig, gällde den så kallade Socialistlagen i Tyskland som olagligförklarade partiet (1878-90). I 1890 års val fick partiet 20 % av rösterna varför Socialistlagen kunde skrivas om. Vid partikongressen nästföljande år antogs ett nytt partiprogram, Erfurtprogrammet, som fick än mer betydelse för bl.a. den nordiska socialdemokratin.
Externa länkar
Källa
- Från Palm till Palme. Den svenska socialdemokratins program 1882-1960, Föreningen Socialistisk debatt, särskilt kapitlet ”Perioden för partiets grundande” av Bengt Ahlsén, s. 9-21, (Sthlm 1972)
Noter
- Så tolkar Bengt Ahlsén partiprogrammet, men det torde finnas andra tolkningar.
