Knittel

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Knittel är en medeltida nordgermansk stikisk vers med ganska fri rytm; i varje versrad ska det finnas tre eller fyra betonade stavelser, i mitten av raden en cesur och i slutet av varje rad ett rim eller en assonans.

Knitteln var vanlig i medeltida krönikor och ballader. Stora delar av Peer Gynt skrevs på knittel.

Exempel
Ur Erikskrönikan:

Månget gammalt / fädernesvärd

lyftes då / från spikarna ned,

där långlig tid / det hängt i fred.

Man följde dem höviskt / ned till strand,

sade farväl / och tog dem i hand.

Där kysstes då / mång röder mun,

som aldrig kysstes / av hjärtans grund.

Ty mången såg / man sen aldrig mer.

När så man skiljes,/ sådant sker.

Notera att enstaviga ord i vers kan stå som antingen betonade eller obetonade. Därför är vissa av de markerade betoningarna blott förslag på hur versen kan läsas. Även cesurerna (/) är endast förslag på var pausen kan göras.

Se även

• Versmått
• Versfot