Köl
Från Rilpedia
Köl är den del av en båt eller fartyg som befinner sig längst ned på skrovets botten. Kölen var den stock som man utgick för att bygga de tidigare träbåtar och skepp från, kölsträckning är att betrakta som båten ryggrad. Båtens eventuella barlast är ofta placerad i kölen, vanligt har varit att barlasten var placerad invändigt i båtens botten. Den tidigare barlasten kunde bestå av stenar, senare av järntackor eller betongblock som var ingjuten mot skrovet.
På en segelbåtar utgör kölen förutsättningen för att båten ska kunna segla. Kölens uppgift är tvådelad då den dels ska motverka den krängning som uppstår genom att vinden drar i seglet och vill på så sätt välta båten, dels hindra båten från avdrift, förflyttas i sidled när den kryssar eller seglar bidevind. Kölar är monterade mot båtens dödträ upp genom bottenstockar om det är en träbåt med ett flertal grova bultar, kölbultar. På en plastbåt är det på motsvarande sätt en konstruktion i stål som tar upp belastningen av kölen.
Eftersom kölen är det som sticker längst ned under ytan är det även den som utsätts mest vid en grundstötning. Olika kölkonstruktioner är olika känsliga. Generellt kan sägas att desto smalare köl desto känsligare är den. En långkölad båt där även rodret sitter bak på kölen har betydligt bättre chanser att klara en grundstötning än en fenkölad båt. Mer eller mindre fantasifulla försök har gjorts att minska skadorna vid grundstötningar. Till exempel finns så kallade kölskydd som är ett gummiskydd som fästes på framkant av kölen och ska ta upp en dela av energin vid en grundstötning.
Idag kan den i sin mest extrema form vara en vinge med en stor bulb, en strömlinjeformad utbuktning, nederst på kölen innehållande barlasten. Vissa båtar, till exempel VO 70-båtar, kan med hjälp av hydraulik vinkla kölen mot lovart (mot vinden).
Innehåll |
Långköl
De tidigare segelbåtar i modern tid var långkölade, en del byggs fortfarande på det här sättet efter klassregler som till exempel Folkbåten. Långkölens fördel är att den är mera stabil i sin kurs, nackdelen är vid snabb manöver vid till exempel stagvändning. Motorbåtar är oftast byggda efter principen långköl, eller har en v botten.
Centerbord
-
Finnjolle med centerbord
På en båt med centerbord fungerar centerbordet för att motverka avdriften samt att hålla kursen under segling. Däremot håller centerbordet inte båten upprätt, och är alltså egentligen ingen köl i modern mening. För att motverka krafterna för krängning belastar seglaren oftast båten med sin kroppsvikt, till exempel vid segling av en jolle. Centerbordet kan vara tillverkat av plywood, glasfiberarmerad polyester, eller stål och vara monterat i en trumma, en vattentät låda och är justerbart i höjdled på lite olika sätt. På en del båtar är det vikbart akteröver hängande i en bult, i andra båtar hissas det upp med en vinsch vid till exempel förtöjning vid stranden eller vid segling för undanvind. På en katamaran eller trimaran är det avståndet från mastcentrum och båtens största bred som är avgörande, även dessa båtar kan vara utrustade med centerbord, oftast här av av stål.
Fenköl
Fenköl har tillkommit först för kappsegling för att kunna gör snabba manövar vid stagvändning, fenkölen har inte den kursstabilitet som en långkölad båt.
Slingerköl
Slingerköl har tillkommit på på båtar och fartyg för att begränsa dess rörelde i sidled vid sjögång. Slingerköl finns på mindre båtar som till exempel Ölandssnipan upp till större fartyg.
Bulbköl
Bulbköl är en typ av fenköl där den större massan är placerad längst ned på kölen i en bulb.
Slagköl
Slagkölen förekommer mest i länder som har tidvatten
Se även
|
||||||||
