Eduard Tubin
Från Rilpedia
Eduard Tubin, född 18 juni 1905 i Kallaste, Estland, död 17 november 1982 i Österhaninge, Stockholms län, estnisk-svensk tonsättare.
Tubin var en väletablerad tonsättare i Estland då han 1944 flydde till Sverige på grund av den sovjetiska ockupationen. I sitt nya hemland uppnådde han aldrig en position i musiklivet som stod i proportion till hans kvalifikationer. Däremot var han fortsatt mycket uppmärksammad i Estland, trots sin exil, och gjorde regelbundna besök där. Han arbetade i många år som musikarkivarie vid Drottningholmsteatern.
Tubins musik står på tonal grund men blev med åren allt mer fritonal. I de flesta av sina symfonier uttrycker han sig kraftfullt, kanske allra mest i den dramatiska och upprörda sjätte symfonin (1954), medan andra verk är mer romantiska, t ex den första violinkonserten (1941-42). I vissa verk bearbetade han folkmusik, t ex Sinfonietta över estniska motiv (1940) och Svit över estniska dansvisor för violin och orkester (1974).
Dirigenten och landsmannen Neeme Järvi har särskilt engagerat sig i att föra fram Tubins musik, och gjorde på 1980-talet de första inspelningarna av de flesta av Tubins orkesterverk.
Viktiga verk
- Symfoni nr 1, 1931-34
- Symfoni nr 2, Legendarisk symfoni, 1937
- Kratt, balett, 1940
- Symfoni nr 3, 1940-42
- Symfoni nr 4, Sinfonia lirica, 1943/1978
- Symfoni nr 5, 1946
- Symfoni nr 6, 1954
- Symfoni nr 7, 1958
- Svit ur baletten Kratt, 1961
- Symfoni nr 8, 1966
- Barbara von Tisenhusen, opera, 1968
- Symfoni nr 9, Sinfonia semplice, 1969
- Prosten från Reigi, opera, 1971
- Symfoni nr 10, 1973
- Rekviem för fallna soldater för manskör, altsolist, orgel, trumpet och slagverk, 1979
