Dunungen (film, 1941)

Från Rilpedia

Version från den 20 april 2009 kl. 13.57 av Crocuta (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Dunungen
Genre Drama
Produktionsland Sverige
Premiär 1941
Regissör Weyler Hildebrand
Manus Weyler Hildebrand
Skådespelare Karin Nordgren, Adolf Jahr, Hilda Borgström
Originalmusik Gunnar Johansson, Axel Malm
Produktionsbolag AB Svensk Filmindustri
Speltid 90 minuter
Språk Svenska

Dunungen är en svensk film från 1941 regisserad av Weyler Hildebrand baserad på novellen med samma namn.

Innehåll

Handling

Borgmästarens son i Filipstad, Mauritz Fristedt, har blivit innerligt förälskad i bagarens dotter Dunungen. Men borgmästarparet tycker det är en fruktansvärd nedklassning att gifta sig med en bagaredotter. Mauritz driver emellertid igenom förlovningen och redan följande dag tar han Dunungen med sig till sin onkel Theodor, som är rik som ett troll och säkert hjälper honom på något sätt till en anställning. Mauritz nonchalerar nu sin trolovade och umgås med andra flickor, och Dunungen känner sig mer och mer försummad.

Om filmen

Filmen premiärvisades 26 december 1941. Som förlaga har man Selma Lagerlöfs novell Dunungen som ingick i samlingen Osynliga länkar från 1894. Novellen filmades en gång tidigare som stumfilm 1919 i regi av Ivan Hedqvist som också spelade onkel Theodor, se Dunungen. Julius Jaenzon var fotograf för både 1919 års och 1941 års inspelningar. Han hade själv räknat ut att den nya Dunungen var hans 115 film som fotograf.

Kritik

Filmkritikerna ansåg att filmen var vackert fotograferad men att Adolf Jahr var helt fel val i rollen som onkeln och att Hildebrand misslyckats med filmatiseringen:

Gång efter annan önskar man att Dunungen även denna gång varit stumfilm, så att man sluppit att få stämningen förstörd genom plattityderna i situationer och dialog. Bortsett från det vackra utanverket saknar filmen nämligen den kultur och stilkänsla, den inlevelse i Selma Lagerlöfs underfundiga värld, den air som skulle givit den dess plats i raden av svenska filmverk, inspirerade av vår stora värmlandsberätterska.

Signaturen Lill i Svenska Dagbladet, 27 december 1941

Rollista i urval

Musik i filmen

Personliga verktyg