Abraham de Broen
Från Rilpedia
Abraham de Broen, född 1759, döpt 6 mars, död 4 april 1804 i Linköping. Svensk skådespelare som bland annat var verksam vid Dramatiska teatern, och Djurgårdsteatern, som han grundade. Han var far till Isaac de Broen.
Biografi och karriär
Abraham de Broen var son till kattunstryckaren Isaak De Broen och ägnade sig åt handel innan han debuterade som skådespelare i Stenborgs Sällskap. Gjörwell skrev den 6 oktober: "Gubben har skaffat sig ett par nya aktörer; den ene en komplett komikus, dock af det gemene man så behagliga grofsmidet, och den andre en ung och vacker gosse, som ifrån krydboddräng för ett par månader agerar nu en förträfflig markis". Detta anses ha varit de Broen, som mycket riktigt arbetade i kryddbod just då.
År 1781 anställdes han vid teatern i Stora Bollhuset och vid Operan och var sedan en av Dramatens främsta dramatiker fram till sin död.
Han hade ingen sångröst men var bra i karaktärsroller, särskilt som gamla gubbar, och mycket populär, och beskrivs som värdig, varm men också temperamentsfull. Hans fack var tragedi och borgerliga pjäser. Han spelade Caesus i Virginia och Axel Oxenstierna i Drottning Kristina 1790, Werner i Minna von Barnhelm 1793, färjkarlen i Gustav Adolf och Ebba Brahe och källarmästaren i De båda kammarpagerna 1794. Andra roller var Coridon i Roland säsongen 1781-1782, Norrby i Gustaf Vasa 1785-1786, Edoin i Azemia 1792-1793, Don Carlos i Den stormiga aftonen 1793-1794 och Florestan i Karavanen 1796-1797. Privat var han en passionerad rojalist.
De Broen och Samuel Ahlgren omtalas som de mest självständiga skådespelarna på Dramaten; mellan 1788 och 1803 styrdes teatern av aktörerna själva under överinseende av akademin. Detta styre var kaotiskt på grund av aktörernas svårighet att komma överens men också på grund av akademins föraktfulla arrogans mot skådespelarna och hårda disciplinära metoder mot dem, som till stor del berodde på förakt mot skådespelaryrket. Detta är särskilt märkbart under den tid då Gustaf Mauritz Armfelt var akademins representant. Armfelt skrev: "Det är endast med den yttersta stränghet man kan styra detta pack, och så snart de försökte morska upp sig, lät jag mitt på scenen de Broen få smaka käppen och örfilade upp Ahlgren, och jag var så fast besluten att fortfara med detta styrelsesätt, att jag skulle ha skurit av öronen av dem, ifall någon av dessa herrar understått sig att tala om några rättigheter".
År 1795 fick de Broen tillåtelse att grunda Djurgårdsteatern, vilket han gjorde 1801 och styrde som dess direktör. Gift omkring 1780 med översättaren Maria Elisabet Grundt, som bla är känd som översättaren av den engelska pjäsen Tadelskolan av Sheridan till svenska.
Källor
- Svenskt biografiskt handlexikon
- Georg Nordensvan: "Svensk teater och svenska skådespelare från Gustav III till våra dagar. Första bandet 1842-1772" (1917)
- "Svenska folket genom tiderna; Den Gustavianska kulturen; Teaterlynnet."
- "Kungliga teaterns repertoar 1773-1973"
- Stenborgska skådebanorna, Johan Flodmark
- Gidlunds förlag: "Ny svensk teaterhistoria. Teater före 1800"
