Willy Brandt
Från Rilpedia
 |
|
| Ämbetsperiod(er): | |
| 21 oktober 1969 - | |
| Företrädare: | Kurt Georg Kiesinger |
| Efterträdare: | Helmut Schmidt |
| Födelsedatum: | 18 december 1913 |
| Födelseplats: | Lübeck, Tyskland |
| Dödsdatum: | 8 oktober 1992 |
| Dödsplats: | Unkel, Rheinland-Pfalz, Tyskland |
| Maka: | 1: Anna Carlotta Thorkildsen
2: Rut Hansen 3: Birgitte Seebacher |
| Politiskt parti: | SPD |
Willy Brandt, född Herbert Ernst Karl Frahm 18 december 1913 i Lübeck i Schleswig-Holstein, död 8 oktober 1992 i Unkel (nära Bonn) i Rheinland-Pfalz, var en tysk socialdemokratisk politiker. Han var Västtysklands förbundskansler 1969–1974.
Brandt växte upp tillsammans med sin mor. Han var under en tid medlem i SPD men även i andra socialistiska/socialdemokratiska partier. Hans politiska engagemang gjorde att han under 1930-talet gick i landsflykt till Norge när nazisterna tog makten. Han återkom till Tyskland innan nazisterna utvisade honom. Brandt blev då medborgare i Norge. När nazisterna ockuperade Norge under Andra världskriget flydde han till Sverige. Efter kriget arbetade Brandt som norsk krigskorrespondent i Tyskland innan han återvände till Tyskland och på nytt blev tysk medborgare och inträdde i det tyska socialdemokratiska partiet SPD och tog namnet Willy Brandt.
Brandt var borgmästare i Berlin 1957-1966. Under hans tid vid borgmästarposten skedde en dramatisk utveckling i Berlin som kulminerade med byggandet av Berlinmuren 1961. Han var värd när den amerikanske presidenten John F. Kennedy förkunnande sin sympati med berlinarna vid sitt besök 1963. Brandt kunde som kanslerskandidat för SPD fira valframgångar vid förbundsdagsvalen 1961 och 1965.
År 1966 tog Brandt plats som vice förbundskansler i "den stora koalitionen" för att 1969 väljas till Västtysklands förbundskansler då SPD på egen hand kunde ta hand om regeringsmakten. Under Brandts tid som kansler kantades det politiska livet av ungdomsrevolten 1968 och dess efterdyningar. Brandt tog emot Nobels fredspris 1971 för sin "Ostpolitik" som innebar erkännande av gränsen mellan Polen och Östtyskland och upprättande av normala diplomatiska relationer med Polen, Sovjetunionen och Östtyskland. Hans parhäst var koalitionspartnern FDP:s ledare Walter Scheel. Brandts regering ställdes 1972 inför ett misstroendevotum efter oppositionens missnöje med östpolitiken. Brandts regering gick istället stärkt genom omröstningen. Brandt kom istället att fällas i samband med den mycket uppmärksammande Guillaume-affären 1974, då det visade sig att DDR lyckats placera en spion hos den västtyska kanslern (Günter Guillaume). Brandt trädde tillbaka och efterträddes av Helmut Schmidt. Brandt kvarstod dock som SPD:s partiledare och engagerades sig bland annat i socialdemokratins internationella samarbete.
Vid murens fall 1989 fick Brandt åter en plats i rampljuset som en av de personer som betytt mest för den positiva utvecklingen i det kalla kriget och mellan de två tyska staterna. Han deltog även tillsammans med Helmut Kohl vid de officiella firandena av den tyska återföreningen. I slutet av livet gav han ut sina memoarer (bland annat "Erinnerungen"). Brandt ligger begravd på Waldfriedhof Zehlendorf i Berlin. Willy Brandt är hedersmedborgare i Berlin. Han avled i sviterna av koloncancer.
Willy Brandt var gift tre gånger; 1940-1946 med norskan Anna Carlotta Thorkildsen med vilken han hade dottern Nina född 1940. Åren 1948-1980 var han gift med en annan norska, Rut Hansen (1920-2006); de fick tre söner, Peter (1948), Lars (1951) och Matthias (1961). Från 1983 till sin död var han gift med sin före detta sekreterare, Birgitte Seebacher (född 1946).
Utställning
I Rathaus Schöneberg i Berlin där Brandt verkade som Västberlins borgmästare finns idag en permanent utställning om hans liv.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Willy Brandt
- Willy Brandt
- Willy Brandts park i Hammarbyhöjden, Stockholm
|
|||||||
|
|||||||
|
|||||||||||||||||||
