Knut Wicksell

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Johan Gustaf Knut Wicksell, född 20 december 1851 i Stockholm, Sverige, död 31 maj 1926, var en svensk nationalekonom och politisk aktivist, sambo med Kristine Wicksell-Bugge.

Biografi

Han förlorade båda sina föräldrar som relativt ung. Hans mamma dog när han var sex år, hans pappa när han var femton. Han kunde trots detta börja studera vid Uppsala universitet 1869 tack vare att hans far varit en relativt framgångsrik fastighetsmäklare. Wicksell studerade matematik och fysik och tog fil.kand.-examen efter två år. Han fortsatte att läsa vid universitetet och blev fil.lic. 1885. Därefter vistades Wicksell med understöd av Lorénska fonden i England, Frankrike, Schweiz, Österrike och Tyskland för sociala och nationalekonomiska studier 1885-1889. 1895, efter licentiatexamen i nationalekonomi, promoverades han till fil.dr. och blev 1899 jur.kand. samt docent i nationelekonomi och finansrätt.

Från 1899 tjänstgjorde han vid Lunds universitet och var där professor 1901-1916 i nationalekonomi och finansrätt.

Hans son var professorn i statistik, Sven Dag Wicksell (1890-1939).

Verk

Politiskt intresserad, har han i tal och skrift bekämpat protektionism och konsumtionsskatter (till exempel i de populära skrifterna Våra skatter, Hvilka betala dem, och hvilka borde betala? Synpunkter och förslag af Sven Trygg 1894, och Progressiv beskattning af inkomst och förmögenhet, 1895) samt överhuvud företrätt radikal liberalism med en oförvägenhet, som gjort honom högt uppburen av meningsfränder och, ehuru inte socialdemokrat, inom arbetarrörelsen. Bland hans socialpolitiska skrifter märks Allianser mellan arbetare och arbetsgifvare (1902) och Socialiststaten och nutidssamhället (1905, 1913).

Hans republikanism, antimilitarism och framför allt respektlösa och aggressiva fientlighet mot kyrkan och dess läror har inte sällan och otvivelaktigt i avsiktligt propagandasyfte iklätts mycket utmanande former, liksom hans opposition mot svensk-nationella synpunker på internationella tvistefrågor av vikt för landet, till exempel i förhållandet till Norge och Ryssland. För det sedermera i tryck utkomna föredrag om "Tronen, altaret, svärdet och penningpåsen", som han höll i Folkets hus i Stockholm 2 november 1908, ådömdes han 2 månaders fängelse (enl. Strafflagen 7:1: "genom att lasta eller gäcka Guds heliga ord . . . åstadkommer allmän förargelse") och undergick straffet oktober-november 1909 på fängelset i Ystad. "Emellertid må det sägas," heter det i Lunds universitets årsberättelser 1916-1917,

"att, huru mycket ogillande än vissa Wicksells åsikter och kanske än mer den form, hvari han stundom framställde dem, på sin tid torde väckt hos många, äfven bland hans ämbetsbröder, aktningen för hans personliga karaktär, för den absoluta oräddhet, hvarmed han orubbligen var sig själf och följde sin åsikt i dess yttersta konsekvenser utan någon hänsyn till hvad människor pläga anse såsom personlig fördel, var, om möjligt, ännu starkare än ogillandet."

Efter pensionering från professorsämbetet var Wicksell ofta anlitad som sakkunnig i beskattningsfrågor m.m. Propositionen till ändringar i inkomst- och förmögönhetsskatteförordningen 1919 åtföljdes av en promemoria av Wicksell, liksom 1920 års finanssakkunnigas betänkande angående riktlinjerna för vår finanspolitik. I det sistnämnda förfäktar han, liksom förut tämligen ensam i en rad offentliga uttalanden 1916-1920, nödvändigheten av att återställa penningvärdet.

Bibliografi

• Några ord om samhällsolyckornas vigtigaste orsak och botemedel, med särskildt afsende på dryckenskapen (1880), ursprungligen ett föredrag, som väckte stort uppseende och framkallade flera motskrifter,
• Svar till mina granskare (s.å.),
• Om utvandringen, dess betydelse och orsaker (1882),
• Om prostitutionen. Huru mildra och motverka detta samhällsonda? (1887),

allt arbeten, i vilka Wicksell framträder som en hängiven apostel för nymalthusianismen. Hans mest betydande vetenskapliga arbeten behandlar penningteorin, speciellt penningräntans inflytande på varuprisen, och har tillförsäkrat honom en mycket framskjuten plats bland auktoriteterna av den österrikiska skolan:

• Über wert, kapital und rente (Jena, 1893),
• Zur lehre von der steuerincidenz (1895; gradualavhandling),
• Finanztheoretische untersuchungen, nebst darstellung und kritik des steuerwesens Schwedens (Jena, 1896) och
• Geldzins und güterpreise (Jena, 1898),
• Föreläsningar i nationalekonomi.
  • I: Teoretisk nationalekonomi (1901; ny uppl. 1911),
  • II : 2, Om penningar och kredit (1906; ny uppl. 1915; tysk bearbetning 1913),
  • Vorlesungen über nationalekonomin auf grundlage des marginalprinzipes (1913)

samt uppsatser och kritiker i den svenska och utländska fackpressen. Bland de senare märks

• Penningräntans inflytande på varuprisen (i "Nationalekonomiska föreningens förhandlingar", 1898),
• Den dunkla punkten i penningteorien och En lektion i banklagstiftning (i "Ekonomisk tidskrift", 1903 och 1908, där han publicerat en mängd artiklar),
• Krisernas gåta (i "Statsekonomisk tidskrift", 1907),
• Zur vertheidigung der grenznutzenlehre (i "Zeitschr. f. d. ges. staatswissenschaft", 1900).

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).