Hugo von Hofmannsthal
Från Rilpedia
Hugo von Hofmannsthal, född 1 februari 1874 i Wien, död 15 juli 1929 i Rodaun, Wien, Österrike, österrikisk författare.
Hofmannsthal studerade juridik och romansk filologi vid universitetet i Wien. Han blev filosofie doktor och var medutgivare av veckoskriften Morgen. Han tillhörde jämte Stefan George den grupp av unga diktare som i den endast för en begränsad medlemskrets avsedda tidskriften Blätter für die Kunst hävdade en ny riktning som trädde i opposition mot naturalism och impressionism och påyrkade en "förnämare", mera koncentrerad, mera strängt formfulländad diktning, åter åberopande det gamla slagordet "konsten för konstens skull". Det var en ungtysk nyromantik, för vilken Hofmanssthal är den mest typiske representanten, liksom han var en av dess mest skickliga lyriker.
Hofmannsthal, som ursprungligen framträdde under pseudonymerna Teophil Morren och Loris, företer i sin konstnärspersonlighet en förening av mystisk-sinnliga och starkt artistiska moment. I sin diktning - som för övrigt är påverkad från så olika håll som Goethe och J. P. Jacobsen - röjer Hofmanssthal en stark subjektivitet, han använder gärna den italienska renässansens strofbildningar. Hofmannsthal har utom sin lyrik, Gesammelte gedichte (1907), även framträtt som dramatiker, bland annat Teater in versen (1899), Der Tor und der Tod (1900), Der Tod des Tizian (1901) samt Kleine dramen (däribland Das bergwerk zu Falun, 1906). Mest framgång har dock hans intelligenta omdiktning av ett antikt motiv (från Sofokles), Elektra (1903), vunnit. Hofmannsthal har vidare bearbetat Otways Das gerettete Venedig (1905) och Oidipussagan (1905). Dessutom har han utgivit ett antal essäer.
Från 1908 och framåt samarbetade Hugo von Hofmannsthal med tonsättaren Richard Strauss. Han gav bland annat ut komedien Christinas heimreise (1910), omdiktningen av en engelsk medeltidsmoralitet Jedermann, 1911 (Envar, 1916), Alkestis (1911) och en "komedi till musik", Der rosenkavalier (1911, tonsatt av Richard Strauss; "Rosenkavaljeren", 1920), Ariadne auf Naxos (1912), berättelsen Die frau ohne Schatten (1919), komedien Der Schwierige (1921), Reden und aufsätze (1921), ett knippe nya Gedichte (1922) och Buch der Freunde (1922). Tillsammans med Max Reinhardt och Richard Strauss grundade han 1920 Festspelen i Salzburg. 1916 besökte Hofmannsthal Stockholm och höll föredrag där. Hans Elektra gavs 1913 i Stockholm i översättning av Anders Österling. 2006 uppkom en rättstvist mellan Hofmannsthals och Richard Strauss' arvingar angående rättigheter till intäkterna för operorna.
Hofmannsthal intar en framskjuten plats i den vid sekelskiftet 1900 yngsta tyska litteraturen och har övat inflytande även på nordiska litterära företeelser. Hofmannsthals diktning är i mycket en produkt av fin de siècle. Den tidiga lyriken är bland annat inspirerad av fransk symbolism. Genom hela livet författade Hofmannsthal viktiga poetologiska bidrag; mest betydelsefullt är det så kallade "Chandos-brevet" (Ein Brief, 1902) som ger uttryck för en grundläggande språkskepsis.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
