Karl Ivan Westman

Från Rilpedia

Version från den 24 januari 2009 kl. 21.47 av PoxBot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Karl Ivan Westman, född 5 augusti 1889 i Linköping, död 24 april 1970, var en svensk diplomat. Westman var kabinettssekreterare och ambassadör.

Biografi

Karl Ivan Westman var son till postmästaren Karl Johan Westman och Tonny Andersson, och bror till utrikesministern, professor Karl Gustaf Westman.

Han studerade vid Uppsala universitet där han tog fil.kand. 1910 och jur.kand. 1914. Efter tre års tingtjänstgöring, blev han attaché vid Utrikesdepartementet där han fick flera betydande uppdrag såsom sakkunnig och ombud. 1928 envoyé i Bern, i Madrid 1939, i Helsingfors 1941, och åter i Madrid 1942. 1945 utnämndes han till kabinettssekreterare vid samlingsregeringens avgång, och var under det första året även sekreterare i Utrikesnämnden vid riksdagen. Efter två år som kabinettssekreterare utsågs han till ambassadör i Paris, vilket han ännu var 1956 när han pensionerades.

Under sin tid i Sverige visade Karl Ivan Westman stor kunnighet i frågor som gällde samfärdsel och nedrustning, och före andra världskriget deltog han i en internationell konferens för Sveriges räkning om flyktingar från Tyskland. Han representerade Sverige i Nationernas Förbund i bland annat finanskoordinationskommissionen, och var ombud vid FN:s församling. 1949-1952 var han ersättare för utrikesministern i Europarådets ministerkommission.

Under tiden som envoyé i Helsingfors 1941-1942 spelade han en avgörande roll för att upplysa Sverige om de kritiska förhållandena där. Han försökte verka för att den finländska neutralitetspolitiken skulle fortsätta, och motverka att Finland ställde sig på Tysklands sida i kriget. Att tiden i Helsigfors blev så kortvarig berodde på ingripande från finskt håll och väckte uppseende i Sverige där han alltid haft ett gott anseende och räknas av många som en av de bästa diplomaterna i Sveriges historia. Flera gånger var han på tal vid tillsättandet av posten som utrikesminister.


Företrädare:
Gustaf Jacobson
Föreningen Heimdals ordförande
1912-1913
Efterträdare:
Erland Hjärne
Företrädare:
Stig Sahlin
Kabinettssekreterare
1945–1947
Efterträdare:
Hans Gustaf Beck-Friis


Källor

  • Anno 70, Stockholm 1971, s. 133
  • Svenska män och kvinnor, del 8, Stockholm 1955 s. 308 f
Personliga verktyg
På andra språk