Mynttecken

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Mynttecken var i allmänhet en benämning på ett mynt (skiljemynt) vars nominella värde är större än dess metallvärde och som av staten inlöses med verkligt mynt. Med avvecklandet av guldmyntfoten och silverinnehållet i mynt under 1900-talet har kopplingen till myntets metallvärde upphört och de flesta mynt av högre valör kan sägas vara mynttecken, men begreppet används ej.

Det är också ett namn på de av Karl XII utgivna mynt (s. k. nödmynt), vilka utgavs för l daler silvermynt, men var ingenting annat än kopparslantar av femte storleken (se skalan i artikeln medalj), vägande 3,6 à 7,2 gram. Dessa nödmynt utgavs gruppvis med olika prägel på åt-sidan, varvid den uppgivna avsikten var, att man med en ny grupp mynt skulle inlösa en föregående grupps nödmynt. De nödmynt som gavs ut för l daler silvermynt, var följande:

"Publica fide"

"Wett och wapen"

• "Kronan" 1715.
• "Publica fide" 1716.
• "Wett och wapen" 1717.
• "Flink och färdig".
• "Jupiter".
• "Saturnus".
• "Phcebus".
• "Mars" 1718.
• "Mercurius", som präglades efter Karl XILs död 1718 och 1719.

Av dessa mynttecken utgavs något över 40.400.000 stycken. Man hade även präglat ett tionde nödmynt, "Hoppet", 1719 i 1.500.000 exemplar, men detta utgavs aldrig som l daler silvermynt, utan som ett skiljemynt på 2 öre silvermynt.

Även om en kungörelse den 11 december 1718 föreskrev, att mynttecknen fortfarande skulle vara gångbara och "att ingen må fördrista sig att rata dessa mynttecken eller för den orsakens skull priset på varorna att stegra", förlorade dock mynttecknen snart all kredit, varför genom en ny kungörelse den 23 april 1719 påbjöds att, "alldenstund mynttecknen förfallit i så ringa anseende, att de ej utan största skada vidare kunna brukas för gångbart mynt", de över hela riket skulle infordras och insamlas till l juni samma år. Då denna förordning utfärdades, hade omkr. 15,000,000 nödmynt redan inväxlats till fulla värdet. De inlöstes nu till halva värdet, men så, att för varje daler silvermynt erhölls 2 öre silvermynt i skiljemynt jämte ett bevis om resterande 14 öre silvermynt på varje daler, som "skall betalas af kronans inkomster, så snart lägenheten sådant tillåta kan". De släpptes igen till ett värde av 2 öre silvermynt ("Kronan" dock endast till l öre silvermynt ), men indrogs slutligen samtliga år 1724, varefter de då ännu utelöpande mynttecknen nedsattes till l öre kopparmynt.

Minnen från dessa nödmynts hårda tider träffas ännu här och där i Sverige. I silverbägare, silveraskar, koppardosor med flera föremål, i vilka de nämnda mynttecknen (försilvrade eller förgyllda) är fastlödda och på vilka man läser en inskrift av följande eller liknande lydelse: "Då Svea land i krig och örlig (i krig fördjupat) låg, Man då på kopparmynt slik bilder präglat såg."

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).