Sparlösastenen
Från Rilpedia
 |
|
 |
|
| Signum: | Vg 119 |
| RAÄ-nr: | |
| Område: | Västergötland |
| Placering: | Sparlösa kyrka |
| Tillkomsttid: | omkr. 800 samt 1000-talet |
| Ristad av: | okänt |
|
|
|
| Inskrifter • Runor • Stenar | |
Sparlösastenen i Sparlösa församling, Västergötland, är näst efter Rökstenen den mest berömda runstenen i Sverige. Den 1,77 meter höga stenen är troligen ristad på 800-talet.[1] Stenen upptäcktes 1669 av Elias Brenner, Johan Hadorph och Petrus Törnewall i Sparlösa kyrkas södra korvägg. 1684 drabbades kyrkan av brand, varefter stenen plockades ut ur väggen, klövs, och åter murades in. Den togs åter fram år 1937, och sedan 1982 står den uppställd i en särskild byggnad efter att ha konserverats.
Stenen är ristad på alla sidorna, men texten är omöjlig att tyda efter den ovarsamma hanteringen. Förutom ristningarna finns även intressanta bilder av bland annat fåglar, fyrfotadjur, krigare, skepp, samt vad som tolkats som en tempelbyggnad.
Förutom den äldre inskriften finns även en yngre från 1000-talet.
Innehåll |
Inskrifter
Sidan A:
- a¤iuls kaf ÷ airikis sunR kaf alrik- -
Sidan B:
- ---t---la kaf rau- at kialt(i) * …a sa- faþiR ubsal faþiR suaþ a-a-u--ba …-omas notu auk takaR ÷ aslriku lu--R ukþ-t a(i)u(i)sl
Sidan C:
- …s---n(u)(R)-a-- þat sikmar aiti makuR airikis makin(i)aru þuno * aft aiuis uk raþ runoR þaR raki-ukutu iu þar suaþ aliriku lu(b)u faþi '
Sidan D:
- ui(u)-am …--ukrþsar(s)k(s)nuibin- ---kunR(u)k(l)ius-- …iu
Sidan E:
- : kisli : karþi : iftiR : kunar : bruþur [:] kubl : þisi
Tolkningar
Runinskriften är en av dem som diskuterats mest bland runologer, både på grund av skadorna på stenen och de öppningar för olika tolkningar som språket bjuder på. Stenens inskrift påstås vara den äldsta källa där ordet Upsal nämns. Huruvida ordet syftar på en ort eller ett begrepp råder det oenighet kring. Den klassiska "sveaskolan" hävdar att detta Upsal står för Gamla Uppsala. Andra tolkar det som en ort eller Upsal, dock inte nödvändigtvis i Mälardalen, medan återigen andra anser att det skulle kunna röra sig om en värld ovan himlen.
Fotevikens Museum ger följande tolkning av texten:
Sidan A: "Öjuls, Eriks son, gav, (likaså) gav Alrik."
Sidan B: "… gav … i gengäld. Då (?) satt fadern i Uppsala (?), fadern som … nätter och dagar. Alrik lu(bi)r fruktade (?) ej (?) Öjuls …"
Sidan C: " … att Sigmar (alt. Segerfrejdad) heter (må kallas) Eriks son … väldig strid (?) Efter Öjul (är stenen rest?) och tyd runorna där, de från gudarna stammande, som Alrik lubu ristade"
Sidan D: "Öjuls, Eriks son, gav, (likaså) gav Alrik"
Sidan E: "Gisle gjorde (inskriften)efter sin broder Gunnar"
En av de mest fantasirika och humoristiska tolkningarna står Åke Ohlmarks för. Hans tolkning från 60-talet, "Vi våldför man ej: vrång varde den vränger tecknet, ränd i rumpan, ruskigt bög, uppenbar för allt folket, huggen av Hels häst!", har blivit en klassiker som spridits vidare, bland annat till Sven Stolpes böcker.[2]
Källor
- ↑ Fotevikens Museum: Run- och bildstenen i Sparlösa
- ↑ Hägg, Göran: Den svenska litteraturhistorien, Wahlström & Widstrand, 1996, sid. 26. ISBN 91-46-17629-2.
