Azita Ghahreman
Från Rilpedia
Azita Ghahreman är en Iranskfödd poet som är bosatt i Sverige.
Innehåll |
Biografi
Azita Ghahreman föddes 1962 i Iran. Efter att ha utbildat sig som lärare, studerade hon språk, litteratur och mytologi. Hon har haft uppdrag i FN och arbetat för organisationen ”läkare utan gränser”.
Författarskap
Azita Ghahreman debuterade som poet 1990. Hennes första bok ”avazhaaye havva” (Evas sånger) blev mycket uppmärksammad i iransk media. Hennes andra bok ”tandishaaye paeezi” (höstens skulpturer) kom ut 1996. Hennes tredje diktsamling som heter ”faramooshi aine sadei daarad” (glömskan har en enkel ceremoni) kom ut 2002 och blev nominerad till årets bästa diktsamling och fick mycket bra kritik i iransk press.
Hennes dikter är översatta till franska, holländska, engelska, tyska och svenska. Förutom Iran har hon haft föredrag och poesiuppläsningar i Sverige, Holland, Tyskland och Frankrike.
Analys av författarskapet
Azita Ghahremans dikter handlar om människans möte med det ofrånkomliga och det som uppstår i varje kontakt med tingen och skeenden runtomkring oss. I hennes tidigare dikter finns spår av sorg över en förlorad barndom, författarens uppväxt, i ett religiöst land, som sätter många förud i vägen för kvinnor. I senare dikter från nittiotalet, ser man en mognare hållning till världen och språket. Här upptäcker poeten, människans begränsningar och försöker komma underfund med ångestens drivande kraft. Genom skapandet försöker hon göra sig fri från de förutbestämda, förutfattade meningarna om vad som är rätt och fel. I de senare dikter som har skrivits sedan 2000, syns en lekfull poet som behärskar orden, språket och historien.Och de filosofiska och mytologiska studier hon haft gör sig påmind i dikterna som en sorts nyupptäckt av språket, som ett nytt sätt att se på världen. Poeten kliver ut ur sagornas universum för att möta en bitter verklighet med en känsla av ironi och filosofisk beundran över de stora och små händelserna i denna vida värld. Det vore hemskt olyckligt att betrakta Azita Ghahreman som en politisk poet. Hennes dikter saknar tid och rum, eller rättare sagt de rymmer en sorts tidlöshet och kan betecknas som universella, samtidigt som de är kännetecknande för en iransk kvinnas liv och öde. I de senare dikterna finns det dikter av erotisk karaktär, som med ett lyriskt språk beskriver köttets lustar och kvinnans kärlek till den manlige älskaren och idealen. Det är få iranska kvinnor som har vågat skriva erotiska dikter så öppet och så starkt. Sammanlagd måste det sägas att Azitas dikter rymmer en stor värld som sträcker sig över hela det tusenåriga persiska litteraturens tradition och historia.
Bibliografi
Azita Ghahreman har givit ut tre böcker på persiska:
- Avazhaaye havva (Evas sånger)
- Tabdishaaye paeezi (höstens skulpturer)
- Faramooshi aine sadei daarad (glömskan har en enkel ceremoni)
