Från Rilpedia

Zygmunt Bauman, född 19 november 1925 i Posen, polsk-judisk sociolog, verksam som professor vid universiteten i Warszawa, Tel Aviv och Leeds. Gift med Janina Bauman, författare till Vinter i gryningen och andra böcker.

Biografi

Bauman är författare till ett stort antal sociologisk-filosofiska verk, däribland Ambivalence and Modernity, Postmodern etik, På spaning efter politiken, Skärvor och fragment, Liquid Modernity, Wasted Lives, Vi vantrivs i det postmoderna, Samhälle under belägring, Det individualiserade samhället, Europa - ett oavslutat äventyr, Arbete, konsumtion och den nya fattigdomen, Liquid life, Liquid love, Legislators and interpreters, Identity, Freedom, Community samt många fler.

Baumans genomslagsverk var Auschwitz och det moderna samhället, som orsakade en hel del kontroverser vid sin publicering 1989. Där lägger han fram tesen att Förintelsen har sin grund i hur det moderna samhället fungerar, det var ingen "ond avstickare" utan en konsekvens av hur moderniteten producerar omoral och en övertro på rationalitet och kalkyler.

En av Baumans centrala teser är att modernitetens tidsålder är på väg ut och någonting annat är på väg in. I hans äldre verk är detta någonting postmoderniteten, i de nyare en så kallad "flytande modernitet", en modernitet som gått så långt att den inte längre liknar sig själv, men som ändå inte är postmodernistisk. Essensen i denna flytande modernitet är att det inte finns någon makt stark nog att ensam förändra världen. Alla institutioner, individer och stater är placerade i ett sammanhang vars parametrar för det mesta är antingen okända eller utom de berördas kontroll – eller, vilket är vanligast, bäggedera.

Ett annat centralt tema hos Bauman är individualiseringen av i grunden kollektiva problem. Den strukturella arbetslösheten ses till exempel inte som någonting som drabbar individen utifrån, utan som någonting den drabbade själv pådragit sig genom att vara lat/dum/inkompetent/etc. I Arbete, konsumtion och den nya fattigdomen (1999) påpekar han detta fenomen genom att belysa först hur arbetsetiken gjorde sitt intåg runt förra sekelskiftet, och sedan påpeka hur samhällets fokus nu skiftar från att arbeta till att konsumera. Han binder sedan ihop dessa två faktorer med den ständigt ökande robotiseringen av det traditionella arbetet, vilket skapar fler och fler arbetslösa allteftersom teknologin gör nya landvinningar. Dessa ofrivilligt arbetslösa pekas sedan på och kallas både det ena och det andra, varav den viktigaste anklagelsen som riktas mot dem är att det är deras eget fel. Utifrån detta kan de som fortfarande har kvar ett arbete rättfärdiga minskade anslag till de arbetslösa, eftersom det är de arbetslösas eget fel att de är arbetslösa.

I Postmodern etik (1995) skisserar han en etik baserad på antagandet att varje handling får konsekvenser som är omöjliga för den som handlar att förutse; dessa konsekvenser kanske inte ens drabbar den som utlöser dem. Det kan också röra sig om osynliga konsekvenser, såsom i fallet med den globala uppvärmningen. Att använda bilen för att ta sig till och från jobbet är ett exempel på detta. Själva handlingen att en enskild människa sätter sig bakom ratten och förflyttar sig från punkt A till punkt B kanske inte är den direkta orsaken till att planeten blir varmare; däremot är den kumulativa effekten av att många enskilda människor gör det en orsak till detta.

Detta betyder också att alla gamla etos brister och är otillräckliga, eftersom de till stor del bygger på hur man ska agera mot sina medmänniskor och på företeelser som dyker upp i ens vardag. Postmodern etik är ett försök att lägga en grund för en etik som går utom individens omedelbara upplevelse av världen, som tar hänsyn till att vi inte riktigt vet vad som händer om vi gör eller inte gör någonting, eller vet vem, var och hur någon drabbas av det som ändå händer på grund av att vi gör det vi gör.

Det är värt att nämnas att en stor del av det avslutande kapitlet bygger på en bok av Ulrich Beck med titeln Risksamhället - på väg mot en ny modernitet.

Zygmunt Bauman har även gjort sig känd som förespråkare av medborgarlön.