Ymer
Från Rilpedia
- För andra betydelser, se Ymer (olika betydelser).
Ymer eller Aurgelmer är i nordisk mytologi en preexistent jätte som skapats ur rimfrosten från Nifelheim och gnistorna från Muspelheim, och som höll till i Ginnungagap, enligt Snorre Sturlassons Edda. Ur rimfrosten uppstod också en ko, Audhumbla, och hon livnärde Ymer med sin mjölk. Ymers avkomlingar uppstod medan han sov, en man och en kvinna växt fram under hans vänstra hand, på samma gång som hans ena fot med den andra avlade en son, försedd med sex huvuden. Dessa avkomlingar blev jättarnas förfäder.
Audhumla livnärde sig på att slicka på stenar belagda med salt rimfrost, en sysselsättning som samtidigt framskapade gudarnas förfader, Bure. Bure fick en son som hette Bor, som tillsammans med Bestla (en jättedotter) fick tre söner; Oden, Vile och Ve. Dessa tre dräpte Ymer och tillverkade världen av hans kropp; av köttet blev det jord, av blodet vatten, av benen berg, av håret träd, av huvudskålen himlavalvet, av hjärnan moln, och så vidare.
Nästan alla av Ymers avkomlingar drunknade i den dödade Ymers blod så när som på ett enda par, rimtursen Bergelmer och dennes hustru, som sedan fortplantade jättesläktet.
När Oden dräpt Ymer, lät han en stor del av den yngre generationen jättar, hos vilken den värsta ondheten och fulheten avlats bort, rädda sig i Jotunheim, däribland Gullveig och Loke, som blev asagudarnas farliga vänner.